Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Nyheter’ Category

I princip allt verkar klart för att man en femte(!) gång officiellt skall störa Karl XII i hans grav, för att ännu en gång söka klarhet vad det var som skedde den där novemberdagen utanför Halden. Tegnér skaldade ju att

Och hundraårig mossa
Betäcker hjältens ben.

Någon sådan lär man inte kunna upptäcka om man skall hålla på och kika under locket sisådär vart sextionde år. När Svea böjer knä vid griften är det ju inte för att läsa den nötta minnesskriften, utan snarare för att ta grepp och välva undan den för att än en gång få beskåda liket.

Fast nu skall man väl inte tala alltför illa om gravöppningar – när man undersökte Erik XIV fick man ju trots allt bekräftelse på att han faktiskt hade förgiftas, även om det var för sent att avgöra om det skett med ärtsoppa, och det var ju inte alltför illa. Så visst kanske man kan få reda på om det nu var med en skjortknapp kung Karl den åldrade krigsbussen sköts med. Frågan im vad det var som träffade järnhuvudet är ju trots allt av visst intresse även bortom sig själv, så att säga, då den kan avgöra om Fredrik I skall absolveras eller fortsatt anklagas för att ha en finger med i spelet.

Fast ändå: huvudet har undersökts ett flertal gånger, med metallinstrument. Det finns röntgenbilder. Man känner till hur slagfältet såg ut. Det finns inga fysiska tecken på att Karl XII skall ha lönnmördats, det enda som finns är att vissa personer i hans närhet betedde sig märkligt under mordnatten. Gravöppningen kommer troligen inte ge ett skvatt. Varför inte istället ge sig på någon annan? Erik läspe och halte verkar inte ha undersökts en enda gång, till exempel.

Read Full Post »

Allt går igen

Läste i tidningen att svininfluensan fått kyrkan i Karlskoga att återinföra starkvinet i nattvarden (jaja, nyheten är en månad gammal. Men jag såg den först igår). Naturligtvis är detta inte nytt; ett av de roligare partierna i Doktor Glas handlar ju om hur pastor Gregorius frågar doktorn efter hans åsikt i debatten om nattvarden och bacillerna: skall man skaffa flera bägare, eller skulle varje gäst få medföra sin egen bägare? Eller kanske en specialkonstruerad kalk, uppfunnen av en predikant som redan hunnit bilda aktiebolag?

Glas – knappast en person förtjust i det religiösa – kommer i sitt stilla sinne med olika kommentarer till de invändningar som Gregorius reser (»För resten kan jag inte erinra mig, att det i instiftelseorden till nattvarden förekommer ett enda ord om silver«, när pastorn ojar sig över hur dyrt det skulle bli för landsförsamlingarna att skaffa en massa nya silverkalkar). Till slut väljer han att stödja ett helt annat alternativ, troligen det mest komiska av dem alla, inkommet från en frisinnad präst: att ta frälsarens blod i form av kapslar. Det vore nog mer effektivt än det där starkvinet, även om det i och för sig är ett trevligare grepp.

Read Full Post »

I västra grannlandet har man hittat något man inte stöter på var dag: en runsten från 400-talet. Texten är ännu inte helt tolkad (urnordiska är svårt; jämför Möjbrostenen), men delar av den läser i varje fall »Ek Naudigastir«, alltså ›Jag Naudigastir‹. Sedan finner man på ett ställe tre a-runor på rad (detta är alltså den äldre futharken, den där varje runa betecknar ett enda ljudvärde), som man ännu inte tytt. Två möjligheter är väl direkt tänkbara:

  1. Slaskmöjligheten att det är någon slags besvärjelse. Sådana tolkningar är nu inte helt ovanliga, jämför Kylverstenen.
  2. Ristaren dog under ristandet.

Nyheten ursprungligen funnen på Aardvarcheology.

Read Full Post »

En Kindle är alltså en typ av läsplatta, framtagen av Amazon, och klart marknadsledande. Varför jag inte vill ha en finns det tre anledningar till:

  1. Jag har svårt att tro att det är lika trevligt att sitta med en plastig manick som med en riktig bok – inte bara vid läsandet, utan även vid inköpstillfället. Att gå i antikvariat eller boklådor är trevligare än att leta på hemsidor, låt vara att det senare oftast är både billigare och ger större chans att hitta vad man vill ha – fast å tredje sidan så är det svårare att hitta det man inte visste man ville ha.
  2. En Kindle speglar ingen personlighet. Stockholmsnatt sammanfattar.
  3. Jag vill inte att Amazon helt plötsligt skall få för sig att de skall kunna ändra innehållet i mitt bibliotek, oavsett om det innebär att de raderar en bok eller modifierar ställen av vilka påtryckningar den nu än må vara. Den får lägga ner jävligt mycket arbete som skall runt och skära i alla böcker som finns i landets bokhyllor, men med elektroniken så går det faktiskt med ett par knapptryckningar. Huvaligen.

Read Full Post »

Få äro utvalda

Idag kom alltså beskedet om vilka personer som skall få låta sina stämmor träffa trumhinnorna hos den P1-lyssnande publiken i Sommar. Som vanligt är det en stor spridning på det illustra sällskapet, från bloggare till excellenser, från medlemmar i idol-juryer till Svenska akademiens ständige sekreterare, från rocksångare till mezzosopraner, från stjärnkockar till tennisstjärnor. Det som saknas jämfört med i fjol är väl kanske de där riktiga utropstecknen, personer som Boris Grigorjev (pensionerad KGB-överste) och Manuel Knight (f.d. amerikansk elitsoldat), men nog finns det ändå gott om intressanta personligheter. Såhär på förghand ser jag särskilt fram emot Hasse Alfredsson, Kristian Luuk, Peter Englund och Ola Salo, men vet också att erfarenheten säger att man aldrig riktigt kan avgöra på förhand om ett program kommer bli bra eller ej, även om de flesta är överraskande intressanta. Detta kommer säkert gälla även årets upplaga.

Read Full Post »

Peter Englund skall inte tillträda som ständig sekreterare än på ett par månader, man han låter inte sånt hejda honom. Som svar på Jan Myrdals nyinstiftade Leninpriset har han själv instiftat Pol Pot-priset, och delat ut det till samme mottagare, religionsvetaren Mattias Gardell. Är detta möjligen ett tecken på att Akademien kommer att vara mer högljudd under Englund än Engdahl?

Englunds pris består av en miljard tyska mark (icke att förväxla med D-mark) samt en bok om den kommunistiska förintelsen, som han säger sig vara rätt säker på att Gardell inte läst. Det torde dock vara läge för fler bokpriser, bland annat till Lasse Didng, en av Leninprisets instiftare. Av döma av dennes uttalande torde han vara i behov av en bok om ryska revolutionen, för på svaret på frågan om hans syn på Lenin svarade han:

Han var en historisk gestalt som fick tsarriket på fall. Det tyckte Hjalmar Branting också.

Inte så illa pinkat av någon som när tsardömet föll satt i exil i Schweiz…

Lenin var inte en snällkommunistisk mysfarbror. Han var en mördare, vars enda företräde var att hans efterträdare var än värre. Att påstå att ett pris namngett efter honom är till för att

I första hand är meningen att få människor att haja till. Sedan vill vi att de ska tänka på vad som var Lenins uttalade politiska program, då på 20-talet, och inte på det som hände senare i de maktstrider som följde

som priskommittens ordförande Cecilia Cervin gör är poänglöst. Skulle vi döma Hitler mindre hårt om han i Mein Kampf skrivit att judar, homosexuella och romer är lika goda tyska medborgare som andra?

Read Full Post »

Både SvD och DN (SvD något utförligare) skriver idag om en utställning på Historiska museet i Stockholm som visar på hur mänskliga aktiviteter gör att många arkeologiska fynd riskerar att skadas så att de blir oigenkänneliga; klimatförändringarna kommer kanske inte bara att förstöra framtiden utan även forntiden. Nu är det förvisso försurningen som är det mest akuta hotet, men det vore ändå en nåd att stilla be om om klimatförändringarna endast skulle göra arkeolog till ett uselt yrkesval. Å andra sidan: vad dåtidens människor gjorde är till stora delar redan utplånat, och förlusten av de få föremål som fortfarande finns vore ur den synvinkeln den sista spiken i deras stenkista.

Read Full Post »

Den ärevördiga Svenska Akademien har beslutat att göra hela den trettonde upplagan av sin ordlista fritt tillgänglig på internätet. Mycket bra, nu slipper man använda den inte helt lämpade ordboken när man nästa gång funderar på hur man stavar till ›abborre‹, ›väsentligt‹ eller ›betäckning‹. Fast ord som ›Storbritannien‹ (ingen Britt, men Annie!) eller ›Schweiz‹ får man som hittils klara själv, och det inte helt lättstavade ›åtminstone‹ finns inte med – sidan 1112, där det borde vara upptaget, tycks saknas.

Read Full Post »

Bokliga ting

Om en vecka börjar den, bokrean, första halvårets stora bokköparfrossa, en av de tider då man får hål i plånboken och platsbrist i sina bokhyllor (i sinom tid, i alla fall – jag håller mig med en separat bokhög för olästa böcker). Igår kom bokkatalogerna, och nu har jag med märkpenna i näven gått igenom dem på jakt efter intressanta volymer… bara för att sedan kunna konstatera att det mesta finns minst lika billigt på Adlibris. Nu har jag således lagt en order därifrån. En del finns det dock som jag planerar inhandla i stadens boklådor; Akademibokhandeln – annars ett ganska dyrt ställe – kommer till exempel sälja delar ur den sengångarlångsamt färdigställda nationalutgåvan av Strindbergs samlade verk för inte mer än 59 kronor, billigare än man kan få tag på vissa av verken i normalutförande. Det passar dessutom utmärkt med mitt mål att läsa mer skönlitteratur under året.

På väg att hämta reakatalogerna (det är konstigt att reklamutdelarna inte förstår att det där med »Ingen reklam« självklart inte gäller böcker…) passerade jag förresten Antikvariat Faust. de hade rea; 20 kr/bok kostade det, urvalet var tämligen uselt, men nu har jag fyra nya volymer Frans G. Bengtsson. Tre av böckerna hade jag redan, två köptes enkom för att befintliga böcker är av lite tråkig kvalitet, den tredje för att den var i samma format som en av de två tidigare och skulle se bra ut på hyllan…

På annat håll har jag den senaste veckan rumsterat runt lite på bok.nu, i syfte att kunna jämföra med Librarything.com, där jag haft konto i snart ett år. Hittils har inte bok.nu imponerat väldeliga. Tyvärr verkar deras algoritm för rekommendationer fasligt instabil, och ibland kan listan över mest rekommendera böcker förändra sig totalt. Just nu verkar det dock vara typrekommendationerna, som visas, nämligen:

  1. Restaurangen vid slutet av universum av Douglas Adams
  2. Biblioteket i Babel av Jorge Luis Borges
  3. 1984 av George Orwell
  4. Människohamn av John Ajvide Lindqvist
  5. Resa till nattens ände av Louis-Ferdinand Céline
  6. Watchmen av Alan Moore
  7. Spelkortsmysteriet av Jostein Gaarder
  8. Invandrarna av Vilhelm Moberg
  9. Stad av glas av Paul Auster
  10. Bröderna Karamazov av Fjodor Dostovjevskij

De tre första böckerna skall jag tydligen tycka vara femmor, resterande fyror. Noteras kan att jag satte betyget fyra på hela Liftarens guidet till galaxen , och att det där är den enda del i trilogin (som strängt taget inte var en trilogi ens när den bestod av tre böcker) som bok.nu envisas med att rekommendera. Rättvist kanhända mot den sista delen, men knappast mot de andra. Var den där resan kommer ifrån förstår jag inte, och inte får jag någon beskrivning av vad det är för en bok heller, och ändå envisas bok.nu med just den rekommendationen. Jag tror jag avstår. Annars tycker jag det är hyggligt bra gjort, Borges vill jag definitivt läsa mer av, liksom Ajvide Lindqvist, och någon gång skall jag väl hinna med 1984 och Moberg också. Slutomdöme: ömsom vettiga rekommendationer, ömsom saker jag inte har minsta intresse av. Över till bibliotekssaken.

Bibliotekssaken bygger till skillnad från bok.nu inte sina rekommendationer på vilka betyg jag satt, utan på vilka böcker jag äger. Det ger en något annorlunda profil, eller vad sägs om:

  1. Madame Terror av Jan Guillou
  2. Quidditch Through the Ages av Kennilworthy Whisp
  3. En medborgare höjd över varje misstanke av Jan Guillou
  4. Harry Potter Schoolbooks Box Set: From the Library of Hogwarts: Fantastic Beasts and Where To Find Them, Quidditch Through the ages av J.K. Rowling
  5. Fantastiska vidunder och var man hittar dem av J.K. Rowling
  6. The Complete Guide to Middle-Earth av Robert Foster
  7. Kristina: Sveriges drottning av Veronica Buckley
  8. Samvetskval av Agatha Christie
  9. De fyra stora av Agatha Christie
  10. Skattkammarön av Robert Louis Stevenson

Som man kanske kan lista ut har jag alltså en hel del böcker av Guillou, Rowling, Tolkien och Christie i mitt bibliotek, och tillsammans står dessa för inte mindre än 8 av rekommendationerna ovan. Dessutom har det noterats att jag har en hel del böcker om svensk historia, samt en del äventyrsböcker som numera kanske oftast förvisas till pojkrum. Detta gör sammantaget att jag får en hel del rekommendationer om böcker som knappast skulle falla utanför ramen (bokhyllan?) i mitt bibliotek, men som kanske inte är så där jätteintressanta (även om De fyra stora faktiskt verkar vara en Christie-roman jag skulle uppskatta mer än normalt). Bibliotekssaken kan dessutom ge mer riktade rekommendationer, och dessa är i allmänhet bättre.

Om jag skall ge ett slutomdöme om de två tjänsterna, så är det nog att det vore idé att gå och skaffa ett konto på bok.nu för att hjälpa dem bygga upp sin databas och se om de kan rekommendera något intressant, men att tills dess att de blivit större och stabilare utnyttja Librarythings stabilare och längre listor med rekommendationer.

Read Full Post »

Årets nykomlingar

I går fick jag så årets första upplaga av den eminenta Språktidningen i min hand. Förutom en välkommen lätt uppstramning av layouten och sedvanligt läsvärda artiklar om allt möjligt, så fanns den kompletta listan över årets nyord. Liksom i fjol så är klimatet ämne för en stor grupp av dessa: ord som  ›Al Gore-vår‹ och ›klimatkompensation‹, men även tecken på en begynnande motreaktion som det lätt pejorativa ›bilofob‹, för att inte tala om ›klimatism‹, bildat till ›klimat‹ och ›fanatism‹, även om just ligger synnerligen illa i munnen. Annars är nyorden av tämligen varierande art: det astronomiska tröstprisnamnet ›plutoid‹, den trevliga företeelsen ›stjärnpark‹ (område utan ljusförorening), det ur bokstavlig synvinkel lätt komiska ›bilmålvakt‹, för personer utan utmätningsbara tillgångar som står som ägare till bilar (hur det nu går ihop). Inte lika roligt är väl ›balkongflicka‹, en synnerligen ovälkommen anpassning av gammal böhmisk sed till svenska förhållanden. Betydligt skojigare är då ett agrikulturellt relaterat ord som ›kosläpp‹, för utsläppandet av sådana kritter på grönbete. Och det kanske är ett tecken på att Bullerbysyndromet har visst fog för sig.

Read Full Post »

Older Posts »