Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2014

Jag vet inte om jag har så mycket vettigt att säga om lars Lönnroths och Sven Delblancs Den svenska litteraturen. Det är litteraturhistoria i tre band (ursprungligen fler), varav det första, här behandlade, går Från runor till romantik. Mycket av innehållet är alltså sådant som numer är skäligen bortglömt, mest för att det var vad som nu fanns att skriva om och ett försök att sålla med god läsbarhet som kriterium skulle ge mer hål än ost: någon runsten, landskapslagar, Erikskrönikan, heliga Birgitta, »Frihetsvisan«, Wivallius,  Stiernhielm, Lucidor, »Sagan om hästen«, Linné, Bellman, Bellman, Lenngren, något av Kellgren och hans gelikar, Stagnelius, Geijer, Tegnér, och så en del psalmer lite här och var – förvisso alltid något uppställt sådär (och för all del , lägg till och dra ifrån utifrån tycke och smak), men med tanke på att det representerar i alla fall 800 år av litteratur så är det ändå påfallande lite. Därför finns det också en hel del andra författare, som kanske inte läses men som man som vanligt får läsa om: skapare av lutheranska skådespel och katolsk fromhet, herdeverser och tidig romantik, tidiga romanförfattare och lärda spekulanter.

Och det hela är ändå förvånansvärt läsbart. Jag vill för all del inte sätta mig och läsa Johannes Messenius skådespel Disa, men det var inte obehagligt att läsa om det. De små utläggningarna, ofta signerade Delblanc, är ofta direkt roande, även om de också kan vara lite stereotypiska i sina ironiska krumbukter för att skoja såväl med sitt ämne som litteraturhistorikers skojande med detsamma. Första delen har inte fått mig att själv vilja utforska vidare, men jag ser inte med ovilja på fältet. Och när man i kommande två delar kommer behandla mer levande genrer så lär intresset växa. Förhoppningsvis.

Annonser

Read Full Post »

Senaste installationen i kringserier runt Mass Effect, Foundation, behandlar tiden före och alldeles i början av spelen: början på Wrex jakt efter Fist, striderna Ash utkämpade precis innan Shepard kom för att hjälpa henne på Eden Prime, vad som egentligen hände när Kaidan var tvungen at lämna BAAT-programmet. Samt var Maya Brooks kommer ifrån, och vad Cerberus höll på med under första spelet (något som borde vara väldigt intressant, med tanke på hur de gick från att i stort sett vara galna, tämligen inkompetenta, vetenskapsmän som släppte lös diverse monster på oskyldiga till att plötsligt hålla på med en hel del spionage och liknande och sedan blev en armé. Fast det där med monstren höll de i och för sig fast vid).

lllustrationerna fortsätter att vara halvbra: en del är lyckade, men i synnerhet ansikten ser ofta konstiga ut när de valt udda vinklar eller när de inte är i fokus (jag tror det bara är en enda av bild av Ash som är riktigt lyckad, om man tar hennes utseende i spelen[1] som utgångspunkt). Stridsscenerna är oftast oklara, med massa ljuseffekter som mest förvirrar.

Största problemet är dock att ingen av historierna är speciellt vettig: Kaidans har vi redan hört, Ash är ungefär vad man kunnat lista ut, Wrex verkar mest vara ett tillfälle att försöka få Brooks att framstå som smart, utan att det riktigt övertygar. Den som faktiskt handlar om henne är lite bättre, men inget i den tycks leda någon speciell stans.

Nästa del skall tydligen fokusera mer på Mass Effect 2, vilket förhoppningsvis gör att vi kan få se något som antingen inte är alldeles uppenbart eller med besvärande brist på men.

[1]. Då menar jag främst Mass Effect och Mass Effect 2, inte den variant med utsläppt hår och förstorade läppar man kunde möta i Mass Effect 3.

Read Full Post »