Var börja? Var börja med en bok som dels är en skildring av andra världskriget, i synnerhet en amerikansk krigsfånge, dels en skildring av samme fånges liv före och efter kriget, dels möjligen är en roman om tidsresor och kidnappningar av utomjordingar, men som lika gärna kan vare samme persons hjärnskadeinducerade galenskaper? Boken i fråga är Kurt Vonneguts Slaughterhouse 5, och som sagt är den närmast omöjlig att sortera in i något fack för att hjälpa till vid bedömning.
Huvudperson är Billy Pilgrim, som hamnar i tysk fångenskap i krigets slutskede och placeras i Dresden någon månad innan staden flygbombas. Han överlever, men de flesta i staden gör det inte (så går det). Han kommer hem, utbildar sig till optiker, gifter sig rikt, hamnar i en flygolycka där svärfar dör (så går det). Hans fru dör av kolmonoxidförgiftning när hon kämpar för att ta sig till hans sida (så går det). Sedan beslutar han sig för att berätta om hur han kidnappats av utomjordingar som fört honom till sin planet och satt honom på zoo tillsammans med en ung fotomodell, som han får barn med, och som lärt honom att de tidsskutt han upplevt är fullt normala; det är bara vår begränsade uppfattningsförmåga som gör att vi inte kan välja vilken tidpunkt vi vill se.
Det hela är naturligtvis vansinnigt. Och satiriskt. Och mot krig. Och svårt att riktigt se poängen med. Man kan välja att se det som science fiction, men det ligger närmare till hands att se det som en parodi, med de underliga utomjordingarna och den klichéartade kidnappningen. Som antikrigsroman är det främsta argumentet att många människor dog utan skuld i Dresdenbombningarna och att atombomben främst är ett symptom, inte en separat sjukdom, samt att soldater inte har någon sammanhållning alls: allt möjligen sant, men kanske inte helt övertygande.
Nåväl läsvärt är det, i all sin konstighet.
För nöjes skull 