Omlevnad

Johan Egerkrans har tidigare avbildat nordiska väsen och nordiska gudar. Nu har turen kommit till vandöda från hela världen i och med De odöda. Det är en stor samling av diverse hemskheter som presenteras, alla med varsin färgbild i Egerkrans lite knotiga stil, med huvudsakligen bleka, jordiga färger och enstaka mer lysande detaljer – ögon, hår, tunga. Det är främst vad som får kallas kroppsliga döda som presenteras, sådana som ägnar sitt andra liv åt att ställa till det för omgivningen, ofta rena monster som suger liv ur oskyldiga och måste aktivt bekämpas, i motsats till spökartade vandöda som snarare försöker få upprättelse för något och sedan kan lägga sig till ro.

Här finns naturligtvis ett stort antal vampyrer (strigoi, vrykolakas, lamia, draugar), ghuler och zombier, men även mer i Sverige okända hemskheter som de trädlevande asanbosam, den fladdermuslika vetalan och den vandrande fettklumpen nuppeppo: den som vill ha inspiration till nästan rollspelskampanj kan hitta mycket här. Av någon anledning finns även ett par väsen med som knappast kan kallas vandöda, då de aldrig verkar haft ett vanligt köttsligt liv från början, som golem och homonculus. Dessa är i och för sig intressanta, men kunde möjligen fått anstå till ett senare verk. Sådant kan man inte annat än hoppas på när man lägger detta ifrån sig, nöjd över att sitt säker inomhus, trygg från mamorodors, glaistigers och impunduluers härjningar.

Read Full Post »

Frihet fådd i hand

Karl XII:s kropp hade knappt hunnit falla till marken i löpgraven vid Halden innan det började intrigeras om hur Sverige nu skulle styras. Det hela slutade med en författning där så mycket makt som möjligt togs ur händerna på kung och råd: nu var frihetens timme slagen, uret gått till ny dag och aldrig mer skulle kungars försök att förskaffa sig det minsta makt tolereras. Halleluja! Om detta, och i stort sett inget annat handlar Michael Roberts Sverige under frihetstiden (således nämns endast t.ex. Linné och Bellman helt kort. Detta är ett verk om politik , punkt).

Till en början tycktes det fungera ganska väl. Den svenska ståndsriksdagen var ganska långt från den engelska, den enda andra samtida som det är rimligt att jämföra med. Använder man modern demokrati som måttstock var frihetstidens styre ganska långt gånget på vissa punkter (t.ex. vad gäller representation och frihet från orimligheter i och manipulation av valmanskårernas indelning), och efterblivet på andra (det fanns en form av parlamentarism vad gäller fördelning av platser i rådet, men den byggde på att man juridiskt anklagade misshagliga rådsmedlemmar på ett sätt som var ganska långt från t.ex. de formella utnämningar som engelska kronan idag gör när parlamentsledamöter vill avgå). Under de första åren lyckades också Arvid Horn förena en stark maktställning i såväl råd som i riksdag och kunde då styra ungefär som en modern statsminister.

Sedan skapades en opposition, och då började svagheterna i det nya styrelseskicket bli uppenbara: i princip all makt låg samlad hos riksdagen, och rådet hade bara att styra på nåder. Genomförde det något som var misshagligt för riksdagen mellan riksmötena, så drabbades det hårt. Riksdagen lade sig också i domstolarnas arbete, och reviderade domar. Den ansåg sig ha rätt att granska snart sagt hela det offentliga Sverige. Frihet tolkades enbart i termer av frihet från kungastyre, och enbart i strikt politiska termer.

Allt detta gör att frihetstiden blir en mycket intressant tid att tänka med: den demonstrerar hur maktpositivism förtär ett styre inifrån, hur det inte spelar någon större roll exakt vilken del av samhället som får för mycket makt, hur även ”demokrati” kan ses som mindre värt än ett styre där lagen är grundläggande och där flera personer delar på makten – när Gustav III 1772 gjorde fredlig revolution så blev ju resultatet en konstitutionell monarki, av allt att döma med brett stöd, då dessutom flera personliga friheter utökades eller bekräftades.

Frihetstiden skall dock inte klandras allt för mycket: en del av dess problem var ärvda (som t.ex. adelns relativa fattigdom och hunger på ämbeten), den lyckades producera mycket vackra resultat på vetenskapens och lagstiftningens område, och även om det tog tid och misslyckade försök så sjönk till slut lärdomen att Sverige nu var en militärt svag stat in.

Roberts uppskattar tydligt den intellektuella glädjen i att utforska tiden, att se hur de mer teoretiskt lagda politikerna försvarade styrelseskicket eller önskade ändra det. Han jämför med engelska förhållanden på ett sätt som för en svensk ibland kan vara svårt att hänga med i, men samtidigt med en kunnighet och stil som gör att man ändå vill läsa vidare.

Read Full Post »

Kvinnohistoria

Titeln till Birgit Sawyers Kvinnor och familj i det forn- och medeltida Skandinavien har den uppenbara fördelen att den meddelar tämligen exakt vad skriften handlar om (vill man vara mer exakt kanske det borde varit ”tidigmedeltida”, men det är en petitess).

Läsaren får sig först en genomgång av vilka källor som finns tillgängliga, och vilka problem som finns förknippade med dem, samt vad de trots allt kan användas till: bara genom statistik över de namn som förekommer på runstenar kan det t.ex. visas att kvinnor verkar haft en mer framträdande roll vid arvsprocesser i Svealand än övriga Norden. De följande två kapitlen handlar sedan vidare om familj och arv, varvid bland annat en bredsidesattack anlägges mot de fortfarande då och då uppdykande teorierna om ett förhistoriskt »ättesamhälle«, med ätter som juridiska entiteter (Sawyer anser snarare att moderna familjer var den viktigaste enheten, där det t.ex. fanns möjlighet att låta arv vara oskiftat, och att sedan släktskap räknats på liknande sätt som idag). Sawyer behandlar också det kyrkliga inflytandet, där främst synen på äktenskapet som något där samtycke är såväl nödvändigt som tillräckligt tas upp (en märklighet i dessa sammanhang är att det främst är hur en sådan ändring påverkar de unga kvinnornas status som ifrågasätts, trots att unga män kunde gås nästan lika hårt över huvudet).

Andra delen tar upp skillnader mellan berättelser och verklighet: i vilken mån olika sagor kan användas som källa, hur de bör användas i så fall, och vad nämnda skillnader kan tänkas bero på. Det finns t.ex. tecken på att befolkningen hölls stabil genom att främst flickebarn »sattes ut« och indirekt mördades. Kristna skribenters attityder gås igenom, och det framgår att kristendomens inflytande påverkade kvinnornas ställning på många olika sätt: vissa fick det klart bättre, andra troligen en sämre, vilket också påskyndades genom den långa professionaliseringsprocessen (den utvecklingen skulle inte vändas förrän för cirka 100 år sedan, när kvinnor också fick möjlighet att tillägna sig sådan formell lärdom).

Det är en lärd text, inte skriven med lättlästhet som mål och, dessutom behäftad med vad som förefaller vara en och annan norvagism. Den är dock för den sakens skull inte särdeles tung, och även om den aldrig blir direkt roande så kan den läsas med god behållning.

Read Full Post »

Lite grann från ovan

Album nummer sju om lumberjanes, A bird’s-eye view, lyckas faktiskt med lite av det jag önskade förra gången: även om det till en början återigen verkar vara lite av »veckans monster« (den här gången en rockfågel som kidnappar en grupp äldre lumberjanes som kommit för att inspektera lägret), så knyter den faktiskt an lite till tidigare avsnitt på ett sätt som gör att man kan hoppas att någon gång kommer vara lite klarare varför skogen är fylld med diverse underligheter.

Anknytningarna till tidigare äventyr börjar rätt tidigt, när de kattungar som Ripley önskade fram i slutet av första äventyret visar sig invadera flickornas läger, och Barney kommer över från scoutpojkarna för att hämta dem. De visar sig också ha utvecklat superkrafter, vilket naturligtvis är aningen besvärligt, gulligt, och användbart när man jagar jättefåglar.

Sedan fortsätter det lite som väntat, och förlåtelse, förståelse och förtröstan visar sig återigen som viktigare egenskaper än att kunna gå genom väggar eller lyfta saker genom att tänka på dem (även om sådant också underlättar).

Read Full Post »