Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Genève’ Category

Innan resan till Genève var det en sak Wilhelm sade att jag inte fick missa: världens längsta parkbänk. Något sådant stod naturligtvis inte med i min guidebok, som föredrog att tala om FN-byggnader och konstmuseer och andra petitesser, så jag fick försöka fråga mig fram. Värdinnan C, och hennes kompis M, som båda har arbetat vid Cern i mer än ett år vid det här laget, visste dock inget om saken, även om M trodde sig ha hört att detta rekord skulle höra hemma i Jönköping, av alla ställen. Skrattretande. Google gav dock lugnande besked; en sökning på gav klart besked om att en parkbänk erforderlig länk skulle finnas i Parc des Bastione, och Wikitravel sade om Jönköping att även om det finns en lång bänk där, och även om vissa påstod att den var världens längsta så var detta fel (sedan fanns det också tips om att man, om man nu av någon anledning bestämt sig för att semestra i Jönköping, absolut inte fick missa den kulinariska upplevelsen kebabpizza. Jaja). Kuriöst nog verkar även Norrköping lägga an på rekordet. I själva verket är dock alla dessa uppgifter fel: världens längsta parkbänk finns, mänskligt att döma, i Barcelona, ritad av Gaudi, och är 140 m lång.

Inte världens längsta parkbänk. Inte ens Genèves längsta bänk.

Inte världens längsta parkbänk. Inte ens Genèves längsta bänk.

Nåväl, när jag väl var i Parc des Bastiones så letade jag, men inte fanns där någon lång parkbänk – eller jo, det fanns en, men den var inte ens tio meter, så det måste vara fel; jag hade sett en siffra på 120 meter. Nåt var fel. Nu när jag googlar igen visar det sig att Google mycket väl vet att den där 120-metersbänken finns i närheten av parken, men inte i den. Den är som sagt heller inte världens längsta parkbänk, men verkar ha rekordet för träbänkar. Slutsats: Wilhelm hade fel, googla går inte att lita på, gör något mer konstruktivt med era semestrar än att leta efter bänkar.

Annonser

Read Full Post »

Eftersom vi tekniskt sett inte bodde i Schweiz utan Frankrike, och eftersom vi egentligen bara åt schweizisk mat en kväll och fransk två, så är det lite svårt att uttala sig om de två kökens kvalitet. Nåväl, försök är till för att göras:

Som redan nämnts så äter fransoserna kvällsmat sent på dagen; halv sju tycks vara normalt öppningsdags. Försöker man komma runt detta riskerar man få mindre bra mat: när vi gjorde just det i Annecy var resultatet också mindre roligt: för- och huvudrätt var väl acceptabla, men efterrätten var tydligen mikrad. Inte OK.

Fransk lunch åts i Chamonix, på vad det verkar för fransmännen acceptabel tid. När vi frågade vad dagens rätt var trodde vi dock vi hamnat långt norröver: svaret var nämligen (på fullt acceptabel engelska) »tripe«. Eftersom ingen kände för inälvsmat åt C istället Pasta Carbonara, medan jag och P beställde öring, och M tog musslor (vad H ät har jag glömt). Öringen visade sig tämligen smakbefriad, men musslorna var goda. Så långt såg det mörkt ut på den franska bänken.

Samma kväll kom dock vändningen, tillika resans kulinariska höjdpunkt: fransk, fin restaurang i Saint Genis, trerätters och ost, lokalproducerat vin att dricka, och utmärkt betjäning. Eftersom man skall ta seden dit man kommer (ett av dessa märkliga ordspråk som tycks säga motsatsen till vad som åsyftas) tog jag till förrätt grodlår, inbakat i någon slags potatisbaserad pannkaka, till huvudrätt anka, och till efterrätt crème brûlée: grodlåren var i sig tämligen smaklösa, men befann sig i en mycket god örtsås, ankan var fantastisk, med varma vindruvor och mycket god potatisgratäng i miniatyrformat, och crème brûlée var gott, ehuru jag i efterhand kom på att något svalare troligen hade varit en bättre avslutning. Osten, avnjuten före efterrätten, var varierad och genomgående välsmakande, men att bara å höra namnet en gång på franska hjälpte inte minnet: det enda jag kom ihåg att jag ätit var Roquefort.

Sista kvällen skulle det äntligen ätas schweiziskt. Efter att ha trotsat kvällstrafik och dåliga kartor hittade vi den för ändamålet utsedda restaurangen. Det schweiziska köket är väl egentligen bara uppmärksammat för en enda rätt – fondue – vilket också tre av oss tog, medan M åt rösti och korv. Ingen av oss fann anrättningarna vara något så värst; korv med potatis kan man göra jsälv och för ostfondue är det enda egentligt stora pluset att den har en sällsport trevlig rekommenderad ackompanjerande dryck: te. Annars smakade det ungefär som man kan vänta sig att smält ost och billigt bröd skall smaka.

Slutsatser: Franska köket är utmärkt, om man är beredd att betala för sig (och kan vänta till öppningsdags), medan det schweiziska kökets relativa obemärkthet är välförtjänt.

Read Full Post »

Genève

Jet d'Eau

Jet d'Eau

Genève är en liten stad med inte riktigt 200 000 innevånare, en jäkla massa huvudkontor för internationella organisationer och världens största vattenspruta. Genève är också huvudstad för den reformerta grenen av protestantismen, eftersom det var där Jean Calvin verkade. Till skillnad från hugenotterna så drabbades inte de sedermera schweiziska protestanterna av utrotningskampanjer.

I Genève kan man som turist alltså huvudsakligen

  1. Gå i dyra affärer
  2. Bese olika parker, mindre sevärdheter och museer av hygglig dignitet
  3. Besöka diverse internationella organisationer

Jag höll mig främst till alternativ 2, med undantag för Röda korset.

Mur de la Réformation

Mur de la Réformation

Parker finns det två som är värda att nämna: Jardin Anglais nära vattnet, där man kan bese den kända blomsterklockan och se ut över Genèvesjön, i synnerhet den stora fontän som kallas Jet d’Eau och sprutar vatten 140 meter upp i luften, samt Parc des Bastions, där det finns en mur som visar upp viktiga figurer ur den protestantiska historien, inklusive Cromwell men exklusive Gustav II Adolf, vilket förefaller aningen märkligt. Dessutom finns det en trevlig liten ö mitt på en bro, som tidigare var del av stadens försvarsverk men nu närmast är en park. Ön kallas numera Île Russeau, och en stor staty av Genèves andre store son finns uppställd, intill ett trevligt men dyrt café där man kan vila ut mitt i en hård dags turistande.

Henrik, hertig av Rohan

Henrik, hertig av Rohan

Genève besitter även en fin medeltida stadskärna, där man förutom otaliga gallerier och antikvitetshandlar även kan återfinna ett stadsmuseum, ett kombinerat konst- och historiskt museum, en västkristen katedral och en ortodox basilika. Stadsmuseet Maison Tavel hade en lätt air av hembyggdsmuseum med diverse gamla hushållsprylar, men även en stor, stor modell av staden cirka 1850, innan de gamla försvarsanläggningarna revs. Inträdet var fritt, och det var helt klart värt nån timmas undersökning – i synnerhet källaren med dess romanska valv, och rummet med diverse utsmyckningar som räddats från andra gamla hus. Katedralen St-Pierre har en del fina inventarier, men stadens protestantism gör att den är ganska sparsamt utsmyckad. I den finns fint utsnidade korstallar med roliga ankdrakar (icke att förväxla med gräsands-drakar), Calvin stol, samt hugenottledaren Henrik av Rohans grav.

Det historiska museet visade sig vara betydligt trevligare än väntat. De konsthistoriska samlingarna var hyfsade; inte direkt överäldigande men med en hel del bra objekt, inklusive ett par kul detaljer – i ett rum leker byster av Voltaire och Rosseau arga leken. De historiska avdelningarna var av varierande kvalité:  förutom de sedvanliga vapensamlingarna, mynten och gamla möblerna fanns det en fin bysantinsk samling. Vad som verkligen överraskade var dock den arkeologiska avdelningen, speciellt som den hade en bra avdelning med ickeromersk, italisk arkeologi. Där fanns bland annat en antik multiplikationstabell och en grekisk hjälm med horn, liksom några antika vapen och rustningar, förutom de obligatoriska marmorstatyerna. För en gångs skull uppskattade jag en egyptisk avdelning, eftersom den inte fokuserade så mycket på makabra mumier utan visade upp fynd från utgrävningen av en by: de enkla smycken och småsaker som visades upp skulle kunna bäras än idag. Inträdet var även här gratis, men till skillnad från Maison Tavel fanns inte ens ett översiktshäfte på engelska, och alla texter vid montrarna var på franska.

De förstenade, statygrupp utanför Röda korset

De förstenade, statygrupp utanför Röda korset

Slutligen var planen att besöka både FN och Röda korset, men eftersom det var helt omöjligt att hitta var det var meningen att man skulle gå för att komma in hos FN (not: om du vill slippa besökare, sätt upp en skylt där det står »Guidade visningar 500 m« och peka den i slumpmässigt vald riktning). Röda korset var däremot lätt att hitta till (om också längre från stan än jag trodde). Där fick man betala för att gå in, men Röda korset kan gott få lite av mina pengar. Ett museum över en organisation som hjälper människor i nöd hade lätt kunnat bli deprimernade med allt elände som finns, men jag tyckte de hade gjort ett fint jobb med att balansera upp det med vad som faktiskt gjorts för att mildra lidandet. Speciellt kartoteket, som användes för att hålla koll på krigsfångar under första världskriget för att kunna vidarebefodra underrättelser, var imponerande. Troligen det intressantaste av Genèves museer, och på samma gång det mest sorgsna och hoppingivande.

Read Full Post »

Montreux

Les Houches

Utsikt

Utsikt från Les Houches; Aiguille du Midi till vänster ovan glaciären

Les Houches är en liten by i Alperna som vi endast besökte eftersom H:s vårskola låg där. Trevligt litet ställe, vidunderlig utsikt, och enda riktigt behagliga temperaturerna under resan (alltså ungefär som fin svensk vårdag, till skillnad mot högsommar). Därifrån bar det dock raskt av mot Chamonix.

Chamonix

Chamonix är alltså den fina vintersportorten där första vinter-OS gick, och Mecka för alla tokvintersportare. Så här års är det dock ganska stilla; vintersäsongen är över, sommarsäsongen har inte börjat – ingen vill vandra i en halvmeter slaskig snö. En lustig detalj är att man, på liknande sätt som i Verona, kan få påminnelser om nordliga trakter: Chamonix ligger i Savojen, vars flagga är röd med vitt kors.

Linbanslinor som går upp mot Aguille du Midi. Notera att toppen är det där vita till vänster om mitten

Linbanslinor som går upp mot Aguille du Midi. Notera att toppen är det där vita till vänster om mitten

Vi åkte upp till Aiguille du Midi medelst linbana, något jag är rätt nöjd med – höjdskräck är inte skoj – och aldrig har väl den fruktansvärda lutningen hos cosinus hyperbolicus demonstrerats så effektivt som de sista metrarna av den andra sträckan, som går med snigelfart för att undvika överraskningar från vindar. Efter en avslutande hisstur på futtiga hundra meter var vi dock till slut fyratusenåttahundrafyrtiotvå meter över havet. Temperaturen var en 20 K lägre än i dalen, det vill säga runt fryspunkten för vatten. Utsikten var vidunderlig, men dess udd förtogs av två saker:  moln, samt behovet av att hålla behörigt avstånd till kanterna så att man inte trillar över det meterhöga räcket och störtar ner till en abrupt död. Speciellt molnen gjorde att vi inte kunde se högsta toppen på Mont Blanc, men var annars nöjda med turen – speciellt när den var över.

Mont Blanc. Världens högst... Nej! Sveriges hö... Nej! Ett jävligt högt berg!

»Mont Blanc. Världens högsta…« »Nej! »Sveriges hö…« »Nej!« »Ett jävligt högt berg!«

Read Full Post »

På onsdagen anlände alltså M och jag, efter fyra timmar uppehåll i Frankfurt (som kan ha världens tråkigaste flygplats; inte långt till det taket, som dessutom har en massa metall som endast nödtorftigt täcker vattenrör) till Geneves flygplats (visste ni förresten att Genève heter »Genf« på tyska? Det gjorde inte vi). Där hämtade C upp oss, och sedan åkte vi till Cern för att äta kvällsmat och se på hennes kontor. Restaurangen på Cern har möjligen det bästa läget jag varit med om: utsikt mot Alperna och lugn och ro. Utsikten från C:s kontor var inte lika bra: nederdelen av en buske.

C bor i den lilla franska staden Saint-Genis-Pouilly. Den ligger mitt över LHC, har 7000 innevånare, 12 banker (vi såg 10 av dem på väg till och från den lokala puben) och 10 fastighetsmäklare.  Förutom ekonomer och partikelfysiker lever staden på vinodling. I övrigt kan konstateras att det är väldigt skönt att Schweiz är med i Schengen; jag satte nytt personbästa i gränskorsning (och välkomst-SMS från telefonbolag; inalles 5 stycken under det första dygnet).

Annecy

DSC01514Annecy är en liten trevlig fransk stad nära gränsen till Schweiz. Den ligger vid stranden av en liten alpsjö, varför det finns en massa dyra villor med utsikt mot sjön. I Annecy kan man:

  1. Åka trampbåt på sjön (trevligt)
  2. Knata runt och titta på stan (trevligt)
  3. Gå upp till basilikan som ligger högst upp på en kulle (jobbigt, inte så givande; basilikan är nybyggd)
  4. Knappt äta middag före klockan sju; den pub vi försökte med hade ganska dålig mat och tog uppenbarligen efterrätten ur frysen.
  5. Köpa dyra souvenirer (försöktes inte)

Till Annecy hade jag aldrig åkt om inte P och C rekommenderat det. Det visade sig till slut bli en trevlig utflykt, men knappast en som man inte kunnat få på andra ställen.

Read Full Post »

Tillbaka

Tic-tacAhh, Göteborg. Vilken annan stad skulle efter en veckas frånvaro i ett högsommarvarmt Geneve med omgivningar kunna få en att längta tillbaka till svettandet så effektivt genom ett välkomnande hällregn?

Eftersom det av någon anöedning är ansträngande att flyga – speciellt om ett oväder över Frankfurt under morgonen försenar det plan man skall flyga från Geneve med så man börjar oroa sig om man skall hinna med sin anknytning – så är jag lite för slö för närvarande för att sätta samman en fullödig redogörelse för någon aspekt av resan, varför sådana får anstå ett litet tag. Upplägget är enligt tidigare mönster planerat till något sånt här:

  1. Annecy
  2. Chamonix
  3. Geneve
  4. Mat

Den geografiskt välbevandrade noterar att hälften av ovanstående punkter behandlar franska orter. Detta beror inte på någon proportionalitetsprincip – dessa orter motsvarar vardera en dag av turistande, Geneve de tre övriga – och det är därför fullt möjligt att slutresultatet blir annorlunda.

Eftersom resan inte företogs i ensamhet kommer troligen även andra personer dyka upp i texten, men eftersom dessa troligen inte har en aning om att jag skriver detta skall jag varken sätta ut deras namn eller nämna dem mer än nödvändigt för att skapa sammanhang. Låt det dock vara sagt att halva anledningen till resan var att vännen H befann sig i närheten av Geneve för tre veckors vårskola, att dennes flickvän M och jag var där för att hälsa på honom samt C och P, som är mer permanent stationerade i Schweiz, och att vi därför som över hos C hela tiden (dessa bokstäver får det hela att låta som en 1800-talsroman, men vad gör man?).

Så, nu har detta tagit mer tid än jag planerade. Återkommer alltså snart med fler detaljer.

Read Full Post »

En veckas paus

Efter inbjudan av kompis åker jag nu på semester till Geneve. Om allt går enligt planen återkommer jag om en vecka med reportage från denna de internationella projektens högborg.

Read Full Post »