Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2014

Eftersom planen är att snart åka till vännen Magnus och hälsa på honom i landet upp-och-ner, har jag läst om Bill Brysons Down under. Jag ser ingen anledning att upprepa vad jag redan skrivit, utan skall bara säga ett par saker om hur hjälpsam den varit:

Inte speciellt.

Planen hittills ser ut ungefär som:

  1. Vi åker till Adelaide
  2. Spännande saker händer
  3. Vi åker hem från Brisbane

Som ni ser behöver punkt 2 lite mer arbete. Tanken var att låta Bryson hjälpa till med det. Nå, biltur längs kusten verkar värt det. rundvandringar lika så. Men såvida vi inte lägger in ett par dagar i Victoria, så är det mesta av det han pratar om i de relevanta delarna hur han kör bil mellan olika platser och lite historia. Allmänbildande, men inte stor hjälp här.

Nåja, roande var han fortfarande.

Annonser

Read Full Post »

På omslaget till Erik Granströms Svavelvinter har någon placerat vad som kan vara det mest infantila omdöme jag har sett: »En Borges för det episka formatet«, vilket alltså skall betyda något i stil med »En författare som skriver likt Borges, fast långt«. Och, visst , det finns likheter i den slösande fantasin, en förmåga att dra koncept till sitt yttersta och leka med idéer. Hos Borges är dock detta vanligen huvudpoängen, medan Granström låter det bli en detalj, en förmåga hos en sekt, en förbannelser över ett land eller en komponent i världsbygget.

Det hela blir följaktligen en aning myllrande, påbyggt av den vanliga dumpningen av underligt sammansatta namn på städer och personer. Lägg därtill att det finns minns ett dussin olika gestalter som skulle kunna ses som huvudprotagonister, och minst lika många mindre viktiga som man ändå får hoppa in i skallen på, och resultatet är aningen överväldigande. (Allt detta har en förklaring: det är ett gammalt äventyr till Drakar och demoner som omvandlats till roman).

Historien kretsar i vilket fall kring en last med vapen insmugglade till det kalla nord, en åldrig vandöd (?) magiker, en druid som tjänar glaciären Kmorda, en magisk dolk, en vindhäxa på flykt undan en underskön staty, och en överste i den trakoriska underrättelsetjänsten. Dessutom förekommer en drakriddare, två personer smittade av galenskap, och flera underliga munkar. Och mitt i allt återkommer ordet svavelvinter.

Som berättelse blir det kanske väl spretigt: det tar ett bra tag innan man börjar förstå vad som kan tänkas vara på väg (det är å andra sidan första boken av fyra, så man kanske inte vänta alltför mycket i den vägen), och en del av intrigerna ser man inte än vad de har i boken att göra. Granström har också, trots ett tydligt intresse för språket, ofta problem med det: han förklarar och komprimerar mycket, på ett ibland väl klumpigt sätt. Världsbygget är dock, om överväldigande, intressant och det som får mig vilja läsa mer. Intrigen är så långt passabel, men inte mer.

Read Full Post »

I sista delen av serien som inleddes med The silen grove och fortsatte i Those who sleep, Until we sleep, är det dags för Alistair, Varric och Isabella att ta striden till Aurelian Titus, den onde magiker som tycks vara ute efter Alistairs blod (ständigt detta blod!), för att genom det nå världsherravälde. Sten/Arishoken har en del att säga om varför, men det spelar kanske mindre roll (Varric kommenterar att Alistair verkligen är en unik snöflinga (och då vet de inte ens om vem hans mor var)).

Nå, de lyckas i alla fall störa Titus planer, och därigenom dra alla in i drömvärlden: förutom de tre dessutom kung Maric och en bekant från förra delen. Och så Titus. Drömvärlden känns visserligen lite gjort (femte gången i Dragon Age i stort så långt, tredje där de måste fly sina egna drömmar), men i seriemediet fungerar det utmärkt.

Annars är behållningen att det äntligen är Varric som för ordet, vilket förutom ironisk distans också ger möjlighet att äntligen få reda på mer om Bianca (lite, lite, men tillräckligt för att förstå varför han inte pratar om henne).

Hela serien i stort är väl inget mästerverk, och sett till världen i stort leder det troligen ingenstans, men det ger möjlighet att få reda på mer om några av de bättre gestalterna i Thedas, och det är väl så gott.

Read Full Post »