Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for juli, 2011

Om man vill definiera Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens Cirkeln i termer av andra verk är det tämligen enkelt: detta är vad man får om man blandar Harry Potter, Buffy och Låt den rätte komma in: en berättelse om en grupp utvalda tonårstjejer som förutom skolan och kärleken nu också måste lära sig behärska sina magiska förmågor så att de kan klara sig från den stora ondskan.

Själva huvudhandlingen är rätt klichéartad, nästan alltför så: de vändningar som kommer ser man på mils avstånd; det mest förvånande är nästan hur snabbt den första går: ena sekunden skall man tro att en viss person är ondskan själv, nästa är den en någorlunda betrodd allierad. Inte speciellt välhanterat. Det är däremot omkringarbetet: de utvalda tjejerna är av helt olika typer – en plugghäst, ett mobboffer, en bitchig populär tjej och så vidare – och även om de i vissa fall kommer varandra närmare så tycker en del av dem fortfarande lika illa om varandra när det är över som när det började.

Även om tjejerna nästan ligger väl närma karikatyren, så håller de sig faktiskt på rätt sida: är man 16 år är det kanske inte så konstigt om man hamnar i fack, även om det hade varit trevligt med något lite mer oväntat drag ibland. Å andra sidan så hjälper deras manifesterade krafter med detta: vad händer när mobboffret kan kontrollera andras tankar, eller när den snygga tjejen blir osynlig? Den stora behållningen ligger också snarare i den där trassliga tonårstillvaron (tack och lov att man inte är i den åldern längre), och all magi blir bara ett tunt extralager.

Världsbygget är väl hyfsat: en förklaring till varför magi dyker upp i en liten håla i de mellansvenska skogarna, aningar om en stor konspiration av magiker som kanske inte är så extremt kraftfulla men mäktiga i termer av organisation, någon slags demoner som vill göra världen till sin lekplats, och krafter baserade på elementen. Inget som inte setts förut, men som sagt, det är inte det som gör att man vill läsa mer och mer.

Annonser

Read Full Post »

Med The surgeon’s mate avlutar Patrick O’Brian den underserie om tre böcker som tog sin början i Desolation Island: Jack Aubrey, Stephen Maturin och Diana Villiers jagas över Atlanten av två kapare, och väl tillbaka i England får de snart ett nytt uppdrag i Östersjön, vilket de gärna gör då de fått problem i privatlivet att fly ifrån.

Detta leder dem bland annat till svenska hamnar, och de får också en svensk underrättelseofficer som kamrat. Uppdraget är att övertala en grupp katalanska soldater på en fortifierad ö att ge upp och sluta sig till Napoleons fiender: övertalningen är dock den lätta delen; problemet är att överhuvudtaget komma nära ön. Därefter är det bara läge för vad som verkar vara en lätt konvojresa till en spansk hamn.

Som vanligt en utmärkt trevlig bok: Aubrey och Maturin utvecklas båda, och diverse bifigurer dyker upp. Speciellt roligt är det att se Sverige utmålat som ett exotiskt land som utövar lika starka lockelser på Maturin som någon söderhavsö, även om man ibland får pussla lite innan man kommer på vad som menas med de olika geografiska namnen (extra kul är att de passerar »the Kullen«; en svensk litterär sjöfarares barndomshem).

Avslutningen är dessutom ovanligt bra, även om man efter dessa något episodiska böcker längtar något efter att få se Jack få ett långvarigt kommando och en chans att forma en besättning. Likväl: ännu ett starkt nummer i serien.

Read Full Post »

På polska landsbygden

Förra veckan tillbringades i Polen, och var osedvanligt blöt: både emedan vädret var regnigare än en göteborgsk oktobervecka, och då huvudanledningen till resan var att gå på polskt-mexikanskt bröllop (och till viss del eftersom ölen därnere nästan är billig nog att tvätta sig i). Den stora dagen var för övrigt en av de två dagar då vädret faktiskt var bra (den andra var hemresedagen…). Skälet till resan skall naturligtvis också få äran att inleda skildringen, varför några spridda iakttagelser från ett polskt bröllop, hållet i en håla långt ute på bygden,  följer:

Innan själva vigseln samlades släkt och vänner utanför brudens hus, varifrån brudparet marscherade ner mot själva kyrkan, under det att de distribuerade vodka till minderåriga (egentligen presenter till välgångsönskande, men presenten var här vodka och de välgångsönskande minderåriga). Akten var katolsk, på polska, och till största delen obegriplig för utomstående. Som i alla fall formalprotestant var det min första katolska mässa överhuvudtaget, och jag var något besviken: jag hade väntat mig åtminstone lite rökelse, inte bara lite bjällror och knäfallanden. En trevlig och intressant överraskning var dock när man helt plötsligt skulle ta sina bänkgrannar i hand, tydligen för att sprida fred och lycksalighet eller något i den stilen.

Därefter till hotellet för femrätters middag och dans. I alla fall var det så det hade presenterats för oss. Det visade sig dock att man i Polen tydligen räknar på lite annat sätt: fem rätter innebär inte, som man kanske skulle kunna gissa, förrätt, tre huvudrätter och sedan efterrätt, utan att man vid fem tillfällen satte sig ner för att börja äta: först en omgång mat som skulle kunnat passera som bättre middag vid mindre högtidligt tillfälle, sedan kycklig, sedan helstekt gris, sedan soppa i bröd, och sedan soppa igen. För att ingen skulle behöva gå och känna sig småhungrig fanns dessutom hela tiden på borden diverse aladåber och liknande, samt bakelsefat. Till detta serverades vodka, och för oss stackars utlänningar, läsk och vin. Vodkan kom dock i små glas, och tillsmamans med konstant ätande och all slödryck så gick det rätt lätt att hålla en anständigt nykter nivå.

I övrigt gick mycket till ungefär som man hade rätt att förvänta sig: polsk dansmusik lät ungefär som svensk, och då den även blandades med mexikansk musik  så hade man nästan alltid några man kunde stå och känna sig lite undrande med. Diverse lekar på teman som »vem skall gifta sig härnäst« och »nu skall vi få några manliga gäster att visa lite hud« undveks pliktskyldigt av undertecknad. Eftersom ingen tycktes känna större lust att hålla tal slapp man också att visa upp en intresserad min när amn mest väntade på att plågan skulle vara över, en övning man fått fullt tillräckligt av i kyrkan.

De svenska färgerna försvarades fram till fyrasnåret, varvid fältet dock gavs förlorat och lämnades för mexikaner och polacker att kämpa över.

Read Full Post »

Uthängning

Rapporterna från Saas Fee skall härmed avslutas med några av de underligheter som oundvikligen uppstår när ett antal personer tvingas leva tätt på varandra under en vecka. En mängd saker dyker upp utan skenbar anledning, och bidrar till den gemensamma förnöjelsen eller -argelsen. Således var veckans…

  • timmerstockar: Pers.
  • bonnabränna: Markus.
  • terrorist: sittande fjällbävern
Nästan lika farlig som de belgiska bönderna

Sittande fjällbävern

  • nyord: »kväcka« (›köa i spellistan i Spotify‹, enligt Per)
  • Wikipediaartikel: metal umlaut (även känd som »Röck döts«)
  • huvudbonadsfärg: citrongul
Markus visar sommarens mode

Gul mössa och Matterhorn

  • Tröttaste: Magnus
  • låt: Ringhals brinner med Asta kask.
  • metafotograf: Viktor
Nästan ett metametafoto

Hugo står på händer, Magnus fotograferar Hugo, Viktor fotograferar dem båda.

 

Själv var jag naturligtvis pigg hela tiden , aldrig irriterande och inte det minsta fånig. Eller på annat sätt obehaglig som resekamrat. Lovar.

Read Full Post »

Bildrapport

Som utlovat kommer här en rapport från Schweiz med bilder bifogade: bilder på diverse berg finns i överflöd, så vi börjar med en bild på Saas Fee, där vi hyrde en lägenhet:

Saas Fee

Saas Fee

Bilden ovan är från dag tre, då vi tog liften upp och började vandringen i snön.  Samma dag såg vi (i alla fall de tre av oss som hade vett att uppfatta höga klippor där man bara har en vajer att hålla sig i som ställen där man skall ta det försiktigt) edelweiss:

Edelweiss

Edelweiss, upptäckt under vila

Även schweiziska fauna upptäcktes, bland annat murmeldjur (även kända som fjällbävrar):

Hell dig, o ätande fjällbäver!

Murmeldjur

Men bilder på berg var det också, ja. Här är en bild på var vi satt och åt under dag tre:

Matplats

Matplats

Och, just det ja. Bilder på Matterhorn, från dagen när vi åkte till Zermatt och gick, har jag i överflöd:

Matterhorn, här någorlunda fritt från moln

Matterhorn

 

Detta får vara nog för idag. Nästa gång: uthängning, med bilder!

Read Full Post »

Om någon nu skulle undra varför det varit så tyst här kan meddelas att jag sitter i Schweiz (för den precisionsälskande: Saas Fee) med verkande fötter och vader efter att i några dagar skuttat omkring i bergen i goda vänners lag. Bilder kommer framledes då jag i alla fall just nu inte kan ansluta kamera till dator. I övrigt är allt väl, även om det lokala köket endast tycks känna till rösti och pommes frites som tillbehör till köttet. Temperaturen håller sig för det mesta på behaglig nivå, och det har hittills inte regnat mer än vad som kan förlåtas.

Read Full Post »

Fjärde delen av Sveriges historia handlar enligt omslaget om åren 1600-1721. Synd bara att någon missade att berätta för Nils Erik Villstrand om att han inte bara skulle skriva om de år som alltid räknas till stormaktstiden, utan även det första decennierna av 1600-talet, vilka alltså hamnat mellan stolarna i serien,

I övrigt är det dock en solid volym: man ser att författaren kommer från vad som under denna tid var den östra riksdelen då han ofta hämtar exempel därifrån, men annars finns inte mycket utrymme för personligt väljande här, när det skall hinnas med såväl kungar och krig som ökad öppenhet mot omvärlden, häxprocesser, kolonier och ett land där statsmakten växer och på ett helt nytt sätt börjar ingripa även i folks vardag.

Med så mycket är det naturligt att detaljer får stå tillbaka för översikten, och i stort är nog övervägandena rimliga, men jag skulle gärna ha sett något fler biografiska ansatser för en tid när det politiska i hög grad var personligt; nog skulle man väl kunnat kosta på sig ett par mer samlade porträtt av personer som Axel Oxenstierna eller Georg Stiernhielm (kultur finns det överhuvudtaget inte speciellt mycket av)?

Annars är det trevligt att se en förmåga att försöka hålla sig balanserad i diverse forskningsdebatter som målas upp: man kan som exempel varken säga att kvinnans ställning blev bättre eller sämre, eftersom frågan är alldeles för enkelspårig.

Som sagt, ytterligare ett kompetent hanterat alster i serien. Aningen tyngre på i alla fall krig än tidigare, men med tanke på att mycket i den svenska staten i princip växte fram som ett sätt att underlätta just krigföring, så är det inte konstigt om i alla fall vagt martialiska teman får mycket utrymme.

Read Full Post »

Older Posts »