Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2008

Fjantigt om lejonsnoppar

Efter kastrerandet av Nordic Battle Groups vapen tycks Göteborgs stadsvapen stå näst på tur. Någon har tagit en närmare titt och konstaterat att det faktiskt har en snopp. Detta går naturligtvis inte för sig, och GP-tv har dragit en lans (skalpell?) för att rätta till detta, och markera Göteborgs stad som förrädare (detta är vad kastrerade lejon heraldiskt symboliserar), ety det tycks vara omöjligt i dessa dagar att låta allmänna symboler ha ett tydligt kön. Som tur är tycks de inte vinna gehör för detta hos den politiker (Kia Andreasson, mp) som de fått att uttala sig. Det löjligaste med hela frågan är ju att alla som satt klistrade vid Ett med naturen, när Arne Weise visade film från Serengeti tydligt ser att lejonet är manligt oavsett om snoppen syns eller inte; antalet lejonhonor med man torde vara ytterst få.

Fast det är klart, det göteborska lejonet är ju redan markerat som fegt (tittar åt vänster), så att också markera det som förrädare skulle väl inte vara en så stor förändring.

Read Full Post »

Finns religionsfriheten?

Efter den senaste tidens debatt om islam och kristendom, var det riktigt skönt att i gårdagens Vad är en människa? få sig en mer sansad diskussion om vad religion är, långt från all upprördhet. Kan ses på SVT:s hemsida i ytterligare 4 veckor.

För den som ändå vill ge sig in i debatten rekommenderas ett inlägg i denna i DN, som lyckas förena tron på det öppna samhället med kritik av några av de värsta avarterna av bokstavstro. I Aftenposten finns ett inlägg i den norska debatten som hävdar att det finns en sekulärfundamentalism, som med intolerans värdig 1600-talets ortodoxa Sverige anser att religösa måste helt släppa sin tro för att bli medlemmar i det norska samfundet (utifrån vissa personer jag stött på kan jag bara hålla med om att sekulärfundamentalister existerar. Dessa har dock snarast framstått som ganska marginella figurer). Debatten förefaller ganska livlig (här är vad som förefaller vara det senaste inlägget, med länkar till flera andra), och frågan är intressant: när skall ett samhälles värderingar få påtvingas en speciell grupp? Är det rätt att tvinga ett religiöst samfund att tillåta t.ex. kvinnliga präster? Hur långt sträcker sig egentligen religionsfriheten?

En som inte tycks ge mycket för den är religionsfilsofen Erica Appelros, som i en debattartikel i Forskning och Framsteg hävdar att eftersom religiösa människor uppfostrats till ett tänkesätt som inte medger annat än att kvinnor är underställda männen, så kan vi bortse från dessas åsikter. Tyvärr dröjer sig en gnagande känsla av att detta argument likaväl skulle kunna riktas åt andra hållet kvar: om man hävdar att kvinnornas framtida salighet bygger på deras underkastelse, så kan man ju säga att eftersom sekulära människor uppfostrats till att inte tro, så kan de aldrig förstå hur viktigt det är med denna underkastelse och att man för deras eget bästa och man kan omvända dem, med svärd om så krävs, fast i sin förvissning om att man gör det rätta.

Read Full Post »

Gårdagens skörd

Igår gick jag på bokrea. Jag hittade inte så mycket som var billigare än på Adlibris, men förutom Peter Englunds Silvermasken och Charlie Christensens tecknade Röde Orm, vilka jag redan innan tänkt köpa, impulsköpte jag även en bok om svenskarna som knäckte tyskarnas kryptomaskiner samt Tidsresenärens hustru.

Read Full Post »

I nionde kretsen

Förtig hans ätt, nämn ej hans stam,
Välv ej på den hans brott;
Må ingen rodna för hans skam,
Den drabbe honom blott.
Den, som förrått sitt land, han har
Ej ätt, ej stam, ej son, ej far.

Detta är den femtonde versen ur Johan Ludvig Runebergs Sveaborg, som behandlar skammen av detta Nordens Gibraltars fall, och den del däri som Carl Olof Cronstedt bar. I enlighet med den första raden nämns ej heller hans namn i dikten, men liksom i fallet Herostratos gjorde detta påbud föga nytta. Här följer den sextonde, och något senare kommer den sjuttonde och avslutande:

Nämn honom blott den falska arm,
Man ställt till Finlands stöd,
Nämn honom blygd och hån och harm
Och skuld och straff och död.
Det är blott så, han kallas bör,
Det är att skona den som hör.

Cronstedt ledde alltså försvaret av Sveaborg, vilket var av yttersta vikt för den svenska stridplanen, som gick ut på att dra sig tillbaka och invänta förstärkningar från andra sidan bottniska viken; 7 000 man och goda förråd fanns i Sveaborg, men genom propaganda från rysk sida och defaitism på den svenska övertygas Cronstedt att hans position är ohållbar, och avtalar om ärofull reträtt om inte förstärkningar anländer inom en månad. Eftersom nyheten om ett sådant behov inte når fram i tid ges fästningen upp, och Cronstedt går över i rysk tjänst.

Tag allt vad mörker finns i grav,
Och allt vad kval i liv,
Och bilda dig ett namn därav
Och det åt honom giv;
Det skall dock väcka mindre sorg
Än det, han bar på Sveaborg.

Förrädare anses alltså vara det värsta avskum som finnes; det är inte en slump att Dante placerat dem längst ned i helvetet eller att Runeberg vägrar sätta Cronstedts namn i pränt. Det är således ingen liten anklagelse som kastas på Christer Somes axlar i Kurt Lundgrens Kalmar slotts förrädare, som förärades en understreckare i gårdagens Svenska Dagblad, och tar sin grund i en forskargärning som verkar vara förtjänt av ett bättre öde än att publiceras i egen regi, vad det verkar utan hjälp av redaktör och korrekturläsare.

Herr Some var i vilket fall befälhavare på Kalmar slott under det krig som fått sitt namn av just detta slott, vilket det troligen inte skulle ha gjort om inte Some kapitulerat. Efter diverse brännande och härjande från båda sidor resulterade kriget i freden i Knäred, och Sverige nödgades betala Älvsborgs andra lösen. Somes gärning verkar ha varit än svartare än Cronstedts, ty där dennes agerande även kan diskuteras i termer av huruvida han bedömde situationen korrekt eller ej, verkar frågan i fallet Some handla enbart om skuld: antingen var Somes situation så utsatt att kapitulation var det enda tänkbara, eller så var den inte det och han begick med berått mod förräderi. Enligt den anmälda boken var det helt klart fråga om det senare.

Read Full Post »

Google stjäl böcker

I norska Afterposten hittade jag en artikel om hur Google genom avtal med amerikanska bibliotek tydligen anser sig få rätt att skanna in och ladda upp delar ur (norska) böcker på ett sätt som knappast är mer lagligt än att sprida filmer via Pirate bay. Till skillnad från piratbukten tar Google också betalt för böckerna. Det mest förvånande i affären är väl snarast att det inte var vanliga internetanvändare som kom först, men det förklaras troligen av att:

  1. Att skanna en bok är jobbigt. Att ta bort kopieringsskyddet från en CD är svårt. Skillnaden är subtil men avgörande.
  2. Ingen vettig människa vill sitta och läsa en hel bok på datorn.

Det skulle kunna hävdas att det inte är så farligt om upphovsrätten inte respekteras till fullo när det gäller böcker, men det är ändå märkligt att ett stort företag inte vet bättre.

För den som vill ha tag på böcker som är gratis och garanterat lagliga rekommenderas istället Projekt Runeberg och Wikisource.

Addendum: På begäran skall även Librivox nämnas, dör den som vill ha talböcker. Jag har dock lite svårt att rekommendera en sida som jag själv inte använt.

Read Full Post »

I en artikel i New York Times står att läsa om hur forskare försöker finna sätt att extrahera koldioxid ur luft och använda detta för att driva fordon. Det försäkras att det hela »inte bryter mot fysikens lagar«. Det känns inte speciellt betryggande; detta är ett av de påståenden som snarast har en effekt som är motsatt den avsedda. Senare kommer naturligtvis det aber som är en logisk nödvändighet av dessa lagar: det kostar energi. Hur mycket framgår inte, men med några av de angivna siffrorna går det att räkna fram. För att få 750 000 gallons under en dag verkar det krävas ett kärnkraftverk. Nybyggda sådana i USA tycks ligga på en sådär 2 000 MW. Kombinerat med ett energiinnehåll i bensin på 131 MJ per gallon skulle verkningsgraden således bli ungefär 50 procent. Inte så illa, men detta är nu inte dagens utan möjliga, framtida siffror.

Artikeln trycker på fördelarna som skulle ges av en sådan process: förutom den lilla nackdelen att man får koldioxid som restprodukt är kolväten faktiskt ovanligt bra bränslen för många ändamål. Tyvärr gör den det till den grad att atmosfärens höga koldioxidinnehåll närmast framhålls som en fördel, och glömmer bort att vissa av de problem som finns med vätebilar också vidlåter denna teknik: »This process could transform carbon dioxide from an unwanted, climate-changing pollutant into a vast resource for renewable fuels.« och »Electric cars also push the carbon dioxide problem to the power plant.« känns knappast som objektiv och korrekt rapportering.

Read Full Post »

Matematiskt nonsens

SVT har en satsning på en dokumentärserie om en skolklass i Malmö som målas ut som en av Sveriges sämsta (något som SvD avslöjat vara ren lögn). Den enda anledningen till att jag skriver det här inlägget är den reklamskylt som skapats för serien. På denna ser man bland annat en grön svart tavla där det med krita står dels något som troligen skall föreställa tyska; jag får det till *oläsbart*feichungi*otydbar bokstav*, och en matematisk formel. Om lärarna lyckas pränta in betydelsen av denna så blir jag storligen imponerad. Det som visas är nämligen följande ekvation:

Matte

Förutom att ekvationen är nonsens (H kan rimligen bara stå för den magnetiska fältstyrkan, men då har inte sigma där att göra) så ligger den bakomliggande matematiken på högskolenivå; för att man skall ha någon chans att förstå den krävs gymnasiematematik. Det förefaller som om någon bara tagit en bild ur en hög, eller så har någon behagat skämta med tv-producenterna.

I vilket fall, detta är knappast första gången saker blivit fel. På de gamla brittiska en-pundssedlarna avbildades troligen världens mest kända myntverkschef, Isaac Newton, tillsammans med en bild av solsystemet. Alla som är bevandrade i den mest grundläggande celesta mekanik torde kunna upptäcka misstaget:

Än värre misstag finns dock på amerikanska och italienska frimärken, där Enrico Fermi avbildas. Denna gång är det dock inte gravörernas fel, utan den store fysikerns eget. Han hade nämligen blivit ombedd att skriva ner lite fysik att posera tillsammans med, och gjorde så. Resultatet blev mindre hedrande.

Finn Fermis fel

Read Full Post »

Older Posts »