Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Deckare’ Category

Jag har tidigare inte läst någon av Georges Simenons böcker om Maigret, så det var kanske inte helt lämpligt att välja att börja med Maigret på semester: jag misstänker att denna Pariskriminalare normalt inte löser mord på landsorten utan att vara där i officiell kapacitet. Nu har han i vilket fall sökt upp en liten ort vid Atlantkusten, där han äter musslor och dricker för mycket vitt vin, besöker Fru Maigret som lagts in på sjukhem efter att ha opererats för blindtarmen första semesterdagen, och undersöker omständighterna kring en ung flickas plötsliga död, efter att någon av nunnorna som sköter hustrun lagt en mystisk lapp i hans ficka.

Det är en ganska långsam och sävlig historia: Maigret tycks vara närmare i släkt med Martin Beck (inte han på TV4) än Hercule Poirot, och löser fallet snarare genom metodiskt men inspirerat arbete än genom att arbeta med detaljer ingen annan noterar. Det finns också något av samhällskritik från vänsterhåll: en stackars berövad familj får Maigrets medkänsla, medan han fylls av ilska i möten med socialt överordnade.

När allt är över och allt fått sin lösning är Maigret kanske moraliskt en segrare, men vad hjälper det när flera dött?

Annonser

Read Full Post »

För den som läst allt vad Arthur Conan Doyle skrivit om Sherlock Holmes, och inte vill vända sig till diverse imitatörer, finns även »The lost special« och »The man with the watches«, två apokryfa berättelser av hans penna, båda ingående i samlingen Tales of terror and mystery, som båda låter en »känd resonör« uttala sig om respektive mysterier (båda utspelade sig under det stora uppehållet efter fallen vid Reichenbach).

Som mysterier är dessa två av tämligen god klass, ehuru de, liksom de andra i samlingen, till följd av att de uppnår betydligt kortare längd än de typiska berättelser som Dr Watson publicerade, är tämligen enkla att genomskåda, då utrymmet för ovidkommande detaljer och avledande manövrer är mindre. Som läsare förstår man också att den gode doktorn inte gärna kunde sätta sitt och Holmes namn vid dem, då den namnlöse experten i båda fallen helt misslyckas med att förklara händelseförloppet. Av övriga mysterier är det främst »The black doktor« som bjuder läsaren lite motstånd; ett annat fall förtas som en följd av att den centrala poängen inte längre är en såpass stor nyhet att läsaren kan förvånas.

Finns det då måhända bättre lödighet i samlingens första halva, vikt åt skräcken? Att Conan Doyle kunde ha god hand med sådana effekter kan ju vem som helst som läst om Baskervilles hund attestera, men här vill det sig inte riktigt. »The horror of the heights« är förvisso en intressant liten sak, där en man upptäcker hemska varelser högt upp i atmosfären dit han tar sig med sitt utmärkta nya flygplan och såeledes pekande mot Lovecraft, och »The brazilian cat« är inte helt utan poänger när en man finner sig instängd med ett stort kattdjur. »The new catacomb«  och »The terror of Blue John gap« försöker sig båda på att skrämma med mörker, men emedan den förra lärt sig något av Poe är effekten något svag när man tidigt inser hur allt hänger ihop. Nej, den mest minnesvärda historien är nog »The leather funnel«, och då inte för dess mekanik med en man som i drömmen upplever tidigare händelser kopplade till titelns lädertratt, utan för hur lättad han är att just dessa upplevelser inte skulle kunna ske idag – ack, om man kunde säga något liknande!

Som helhet får samlingen med viss tveksam godkänt: Conan Doyle är en god berättare, och idéerna är överlag bra, men de kunde i nästan samtliga fall utarbetats så att läsaren oftare kunde överraskas av upplösningen istället för att sitta och invänta den. En stor del av poängen med Sherlock Holmes är ju trots allt att man skall förvånas över dennes skarpsinne, inte att man skall lyckas överträffa honom.

Read Full Post »

Jag har haft väldigt svårt att plocka upp och fortsätta läsa i Raymond Chandlers The little sister. Inte för att den varit så hemskt oangenäm (även om det överlägsna sätt kvinnor behandlas inte ger några poäng), men för att annat verkat mycket trevligare. I vilket fall: Philip Marlowe söks upp av ung kvinna från småstad, som vill att han skall leta reda på hennes bror för löjligt lite pengar. Han gör det i alla fall, och i stort sett allt verkar gå fel: alla han pratar med verkar få en ishacka i nacken.

Spåren leder till Hollywood, en sjaskig värld där folk med tvivelaktig moral och talang blir stjärnor, sammanlänkad med en gangstervärld där obehagliga typer traskar runt och hotar varandra. Marlowe må framstå som den mest moraliske, men det är inte på grund av några större egna kvaliteter: en viss dödsdrift, en gnutta ridderlighet, och en vilja att ställa sig på den underlägsnes sida. Han kommer med cynismer, beter sig som en rövhatt mot kvinnor, och ljuger för polisen.

Det är ett skitigt, rangligt Los Angeles, där usla hotell, knarkarkvartar och filmstjärnevillor tävlar om utrymmet. Det är en värld där man hugger varandra i ryggen, bildligt och bokstavligt, och det enda som är riktigt som man kan önska är Chandlers prosa. Läsvärt, men kanske inte helt nyttigt för själen.

Read Full Post »

Jag kan inte minnas att jag hört om vare sig Josephine Tey eller hennes A shilling for candles innan jag fick den i min hand; det är möjligt att jag hört hennes namn någon gång, men trots att boken till och med filmatiserats av Hitchcock (enligt Wikipedia inte särskilt troget) så kan jag inte säga att jag är helt förvånad: det hela är en kompetent skriven deckare, med en del intressanta misstänkta och mindre misstänkta, men jämfört med de stora i genren känns det lite ofokuserat.

Visst: detta är inte en klassisk pusseldeckare, utan något som närmat sig den moderna polisromanen betydligt. Vår hjälte, inspektör Grant, är inget stort geni, utan snarare en gedigen, kompetent undersökningsledare, dock inte utrustad med något besvärligare familjeliv eller alkoholproblem. Mordoffret är Christine Clay, en ung firad skådespelerska, som sökt sig ut på landsbygden för att slippa från världen, men som en morgon hittas drunknad på stranden.

Misstänkta är främst hennes man, en kollega, hennes avskydde bror (vars legat i hennes testamente är titelns skilling för ljus), samt en ung man som hon tydligen låtit bo i hennes stuga några dagar och som rört sig mystiskt under morddagen. Mycket energi ägnas åt en rockknapp som hittat i Clays hår, och den rock den eventuellt kommit från; ett något tunt bevis att använda mot någon.

Slutet kommer hastigt på en: även om mördaren visar sig ha ett någorlunda logiskt motiv, och det finns ledtrådar fint utspridda genom, känns det ändå något snabbt: från att fortfarande ha allvarliga misstankar i ett par tre riktningar så avslöjas många mystifikationer på något tiotal sidor. Välskrivet, men ingen ny favorit.

Read Full Post »

Efter att ha hört en hel del beröm för Laurie R. Kings böcker om Mary Russell och Sherlock Holmes så tvekade jag inte länge när jag såg en illa behandlad pocketutgåva av den första boken i serien, The beekeper’s apprentice, i hyllan med »ta vad ni vill ha« på jobbet. Jag visste ungefär vad det skulle vara för bok: efter sin reträtt från världen möter Holmes sin granne Russell, en ung kvinna som kan matcha hans intelligens, och lär upp henne för att sedan tillsammans med henne lösa brott.

Det är inte den typ av brott som doktor Watson nedtecknade: för all del finns det en sådan episod, när Holmes hjälper en granne, men huvuddelen är av ett mer modernt snitt, med en dynamitard ute efter de båda, liksom andra av Holmes vänner, dessutom en som verkar mer skärpt än någon Holmes tidigare tampats med, inklusive Moriarty. Det är förvisso inte illa skrivet och rimligt konstruerat, men det är inte riktigt vad man väntar sig att Holmes skall råka ut för: lite för personligt, inte riktigt den typ av eleganta problem som han tidigare hanterat, och upplösningen känns halvt ovärdig.

Det är inte en dålig bok, och King klarar uppenbart av att skriva den typ av intelligenta problemlösare som Holmes och Russell skall vara (och verkar ha god koll på den typ av teorier som Sherlockianer älskar att konstruera vad gäller Holmes familj och allmänna levnad), men det är heller inget jag känner ett stort behov av att läsa mer av.

Read Full Post »

I Leslie S. Klingers The new annotated Sherlock Holmes, del 3, samlar de längre äventyr som doktor Watson – och inte bara Watson, för den delen –  nedtecknade. Med tanke på den allmänna Holmesianska inriktningen ägnas en hel del möda åt att reda ut vem som kan ha tecknat ner de episoder med oklar proveniens som utgör senare hälften av A study in scarlet och The valley of fear. Andra ägnas som vanligt åt att påpeka när Watsons datum inte går ihop, att se igenom hans försök att maskera verkliga människor och platser, eller bara avslöja handlingen i förväg.

Illustrationerna är fortsatt fina, noterna intressanta (om man gillar det akademiska spelet att låtsas att Holmes och Watson var verkliga människor), och boken värd sitt pris om man tilltalas av den. För den som bara vill läsa om den store detektiven rekommenderas något mindre ambitiöst (och mer hanterligt).

Read Full Post »

Den andra volymen av den av Leslie S. Klinger notförsedda The new Annotated Sherlock Holmes omfattar de senare novellerna. Detta medför naturligtvis en tydlig nedgång i kvaliteten, i synnerhet i den sista samlingen (även om där finns enstaka goda berättelser), vilket fått vissa av de Sherlockianer vars kommentarer återges att dra slutsatsen att berättelserna kanske inte är skrivna av doktor Watson – möjligen är det fria fantasier från Arthur Conan Doyles penna!

Annars är huvuddelen av kommentarerna förklaringar för den moderne läsarens skull – i vissa fall ord, men oftast förklaringar av samhället, som varför en viss karaktär hänger i ett fönster på en viss gata. Mycket energi läggs också på att identifiera de mer illustra klienter Holmes fick, liksom naturligtvis vilket universitet han studerade vid. Bildmaterialet är fortsatt rikt, med dels klassiska teckningar av såväl Sydney Paget som Frederick Dorr Steele samt mindre kända avbildningar, liksom gamla foton och annonser, men till syvende och sist är detta främst en volym för den specialintresserade, inte den som bara vill ha en vacker utgåva.

 

Read Full Post »

Older Posts »