Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Danskspråkigt’ Category

Årets fynd på bokmässan kan ha varit Tankar om ursprung: forntiden och medeltiden i nordisk historieanvändning, utgiven av historiska museet. Dels är ämnet intressant, dels visar det sig vara mycket brett (från bilden av Emund gamle genom tiderna till varför det finns så få svenska vikingaromaner), dels var det en chans att få läsa lite norska och danska.

Det är som sagt en salig blandning, där man hittar redogörelser för ålandsskolan (som normalt väl inte kallas så, men teoribygget är ungefär lika vettigt som motsvarande för Västergötland), hur Holger Danske använts för att motivera danska expeditioner mot Indien, hur forntidens »enkla seder« använts som argument mot konsumtionssamhället under 1800-talet, en modell av det medeltida Stockholm under världsutställningen i samma stad, liksom jämförelser mellan Snorres och Saxos syn på historien, hur det norska gravfältet Borre använts och hur jordägande påverkade den isländska litteraturens framväxt.

Med en sådan blandning är det självklart att kvaliteten varierar: oftast är den god, med intressanta perspektiv eller nytolkningar (texten om de spännbucklor som hittats i Ryssland, och hur de tolkats som allt utom att kvinnor varit handlare, är speciellt bra), men ibland är den bara irriterande. Den om historieskrivning på Gotland tycks bara ute efter att allmänt ifrågasätta diverse tolkningar, utan att någonsin föreslå alternativ. En del känns som de blivit väl starkt avkortade, och skulle behövt få lite mer tid på sig för att det skulle bli lite mer än faktastaplande. I andra fall tycks teorin tagit överhanden: varför skall nödvändigt Stockholmsutställningen tolkas som övergångsrit? Det är förvisso en väldigt flexibel tolkningsstruktur, men just därför bör den motiveras ordentligt på förhand.

Nå, på det hela taget är det intressant och varierad läsning, som bjuder på  många idéer och som tydliggör att man alltid måste vara beredd att ifrågasätta sina fördomar.

Read Full Post »

Främsta reaktionen efter att ha läst en hög H.C. Andersen-sagor? Förvåning. Förvåning över hur jäkla bra de ibland är, hur totalt jävla menlösa de kan vara, hur uppenbart skrivna för de vuxna de ibland framstår, och över hur jag ibland kunde känna igen vändningarna, trots att jag nu läste på danska.

Det jag läste var egentligen tre olika böcker som bundits ihop till en enda (inte egentligen så udda, förutom att de tre hade varsitt ISBN. Trodde inte sådant förekom när dessa introducerats), med totalt dryga tjoget sagor. Dels sådana man förväntade sig, som »Kejserens nye klæder« och »Den lille pige med svovlstickkerne«, den av mig på något talband en gång ofta genomlystnade »Fyrtøjet«, och allas favorit »Den grimme ælling« – danska är oftast ganska lätt att läsa, utan alltför många falska vänner, men ibland undrar man om vi inte missat lite guld när vi fokuserat på norrmännen.  »Skruptudse« är ju ett helt underbart ord för »vanlig padda«.

Nåväl, sådant som framhålls som en författares bättre verk är ofta också just detta, och även om det finns en del annat trevligt också (Andersen har en ibland väldigt fin känsla för detaljer och vändningar), så är det fullt förståeligt att inte en historia som »Den flygene kuffert«, med underlig ramberättelse och fullständigt intetsägande inre berättelse, hör till de delar av Andersens författarskap man förväntas känna till. Berättelsen »Kærestefolkene« må å andra sidan vara en i sig helt rimlig allegori över hur ett hårt liv kan förstöra ens chanser, men det vete fan om det är något man vill berätta för sina ungar.

Något annat som var intressant var att kunna jämföra med Svenska folksagor. Jag vet inte om det är Andersen som diktat om äldre stoff eller hans berättelser som nått folkdjupet, men med tanke på en liten notis är det inte otroligt att han sanerat »Klods Hans« så att den skall kunna berättas för barn, och det är heller inte omöjligt att »Lille Claus og Store Claus« är hans egen uppfinning, ty grymhet ryggar han då inte för.

Nåväl, slutomdöme: Läs för allt i världen Andersens sagor (Eventyr), men gör det i pålitligt urval. Det finns gott om vete, men likaså en massa agnar som man lätt kan strunta i.

Read Full Post »

Peter Madsens Valhall-serier verkar mycket populära; de flesta installationer i serien är för länge sedan slut på förlaget och går bara att få tag på i begagnat skick. Speciellt sällsynta förefaller del tio och elva vara, för vilka man får betala många hundralappar när de dyker upp på aktionssajter. Ett alternativ är då att vända sig till källan och istället läsa på danska, vilket för en någorlunda språkbegåvad svensk bör gå alldeles utmärkt.

I Gudernes gaver är det berättelsen om hur Loke efter att ha klippt av Sivs hår måste, för att skydda sig från Tors vrede, leta upp dvärgasmeder för att skapa guldhår som ersättning. Handlingen följer tämligen troget underlaget, även om en del extra tillkommit som gör Brocks insisterande på att få Lokes huvud lite mer förståeligt. Det hela är upplagt som en berättelse runt lägerelden, där Loke försöker framställa sig i så god dager som möjligt men av Tor och Siv tvingas till ärlighet, vilket ger möjlighet till en del roliga poänger, i synnerhet när Tors första möte med Siv beskrivs ur de bådas perspektiv.

Även Mysteriet om digtermjøden leker med själva berättandet, och är utformat som en gammal film noir – Oden sitter på sitt kontor och spelar schack med Mimer när han uppsöks av två dvärgar som vill ha tillbaka sitt mjöd, vilket leder till efterforskningar som når ända tillbaka till tiden just efter asarnas krig med vanerna, och uppdagar flera olika småhärvor av svek och bedrägeri som tillsammans invecklar sig till en enda stor. Det hela är mycket snyggt utfört, både i troheten mot originalet och anpassningen till den nya ramen.

Sammantaget får väl sägas att det inte är förvånande att just dessa tagit slut; de kan vara det bästa Madsen producerat, med drivet berättande och historier som fyller ut hela det tillgängliga utrymmet – något som tyvärr inte gäller för de tre senare album som hittills släppts på svenska.

Read Full Post »