The Nonesuch är en av Georgette Heyers typiska alster: tidigt artonhundratal, ädling med mer eller mindre tvivelaktigt rykte, god moral och god ekonomi möter ung dam. Ädlingen här heter Waldo Hawkridge, känd boxare och hästkarl (och den som titeln syftar på, för sin otroliga förmåga), den unga damen är Ancilla Trent, anställd kompanjon och guvernant för den unga, vackra och helt oregerliga Tiffany Wield. Tiffany lyckas dra till sig ögonen från Waldos yngre kusin Julian Lindeth, och Waldo måste avstyra en förbindelse han ser som olämplig. Det göra han genom att själv flirta med Tiffany, samtidigt som han försöker vinna fröken Trent.
Tack och lov utvecklas inte det här på det sätt som ovanstående mening kan antyda: Trent förstår vad Hawkridge försöker göra och ser det som ett användbart sätt att hålla Tiffany i styr, även om hon själv ofta klarar att parera hennes värsta utbrott. Hon hamnar heller inte i någon knipa där hans ojämförliga förmåga är helt oumbärlig: att han kan köra häst och vagn snabbt och säkert är nyttigt, men det känns inte som att han helt tar över.
Det man möjligen kan ha invändningar mot är två saker: efter att han ständigt framställts som den yppersta av boxare så förväntar man sig att han faktiskt skall behöva slåss med någon, men det händer inte. Någon egentlig skurk finns inte – ytterligare en kusin dyker upp, tämligen självisk men egentligen inte skurkaktig, och heller inte den som faktiskt driver fram den Stora Missuppfattningen (snarast vill han hjälpa till att undanröja den för att framkalla tacksamhetsskuld), och Tiffany Wield, som dock snarast framstår som någon som hela tiden måste hanteras med silkesvantar. Största problemet med boken är nog snarast att Tiffany lämnas när hon råkat ut för förnedring men inte verkar ha lärt sig något och samtidigt får vad hon önskar sig.
Annars är det en trevlig historia, huvudpersonerna är inte helt unika men heller aldrig irriterande, och handlingen puttrar på utan att hamna i alltför konstiga situationer.
För nöjes skull 