Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 30 oktober, 2012

Skall man verkligen kalla Dorothy Sayers Gaudy night för en deckare? Förvisso finns det ett mysterium att lösa (denna gång för Harriet Vane istället för Lord Peter Wimsey), men är det verkligen det man läser den för? Är det inte för skildringen av Oxford, där mysteriet utspelar sig (närmare bestämt på det fiktiva Shrewsbury College, där Vane studerat) och för att se Harriet och Peter slutligen släppa garden för varandra?

Det hela börjar med att Harriet för första gången återvänder för titelns kamratfest, då en gammal väninna bjudit in henne. Förutom gamla medstudenter och hur de ändrats av tiden, samt gamla lärare och hur de inte gjort det, får hon med sig en ovälkommen påminnelse om hennes förflutna: en lapp med utklippta tidningsbokstäver som kallar henne mördare. Inget att göra: hon återvänder hem och lägger undan lappen och besvikelsen över hur de flesta av hennes vänner ändrats (vanligen av äktenskap). Men så ringer dekanus och ber om hennes hjälp, då fler personer har fått hotbrev, och någon har klottrat obsceniteter på väggar. Publicitet skulle kunna förstöra skolans rykte – det är fortfarande kontroversiellt med kvinnliga studenter. Kan Harriet komma och hjälpa till?

Det står snart klart att det är någon av lärarna, en tjänare eller en av de få studenter som låg kvar vid universitet när kamratfesten hölls – och de två senare grupperna blir alltmer otroliga. Fler incidenter kan bara med nöd och näppe undvikas. Vem kan vara ute efter att skada skolan, och varför?

Och vad skall Harriet göra med Peter? Nu har hon dessutom fått hans brorson halvt på halsen, lika aristokratisk men inte fullt lika taktfull, samt en massa exempel och varnande fingrar från omgivningen. Kan hon verkligen gifta sig och behålla någon form av frihet? Kanske skall hon ge upp författarkarriären och försöka återvända till akademin?

Nå, till slut ordnar det mesta sig, utan några allvarligare konsekvenser. Mysteriet är kanske inte mycket att hurra över (även om det är fullgott), men miljöskildringen och personerna är det. En mycket trevlig bok.

Read Full Post »