Anledningen till att jag äger, läst och nu skall recensera Tomas Lappalainens Martin Kellerman är enkel: jag vann den i Amnestys boklotteri på Bokmässan. Eller, rent tekniskt vann jag valfri bok från förlaget Orosdi-Back, men bland deras hög av böcker om Svenska illustratörer och konstnärer var det bara Kellerman jag kände mig åtminstone vagt intresserad av; jag läser normalt inte Rocky, mest för att den aldrig kommit till mig i tidningen så jag har aldrig riktigt fångats av den.
Detta är ingen biografi, ej heller en akademisk studie: snarare en essä parad med intervju; en förlängd kulturartikel av bättre märke. Enskilda serier diskuteras, var Kellerman hämtar inspiration och hur han, som kallar sig själv feg, ständigt kan lämna ut sig själv och inta obekväma ståndpunkter (en intressant parallell som dyker upp hos mig men som Lappalainen inte gör är Strindberg, som också arbetade med självupplevt material och attackerade heliga kor). Dessutom innehåller boken en mängd bildmaterial av Kellermans hand, främst sådant som diskuterats i boken (i vissa fall citerats in extenso), men även en teckning Kellerman gjort med anledning av en av deras intervjuer där Lappalainen halkat in på ett långsökt resonemang och som får honom att reagera med bland annat ett mejl där han skriver: »Ska ägna resten av mitt liv till att förgöra dig«.
Jag tror aldrig jag skulle plockat upp denna bok om den inte varit en vinst, men jag kan inte säga att jag på något sätt är besviken över att ha fått den.
Kommentera