Förutom odena till vinnare vid de olympiska och pythiska spelen finns även Pindaros’ Nemeiska och istmiska oden bevarade; i Ingvar Björkessons översättning har de samlats tillsammans med ett urval av de bevarade fragment, som antingen finns citerade hos andra eller funna på egyptiska papyrus bevarade i ökensanden. De spel som hölls i Nemea (staden annars mest känt för det lejon som Herakles där skall ha besegrat) och på Isthmos (landtungan mellan kontinenten och Peloponessos) var förvisso inte lika prestigefyllda som de vid Pisa (nej, inte det Pisa. En liten grekisk håla invid vilken de olympiska spelen hölls och som annars inte tycks ha gjort mycket väsen av sig, ungefär som en del av de orter som fått arrangera vinter-OS) och Delfi, men detta syns knappast i odena.
Till dessa har översättare Ingvar Björkeson alltså bifogat ett urval bland fragmenten; nämligen sådana som är långa och välbevarade nog att låta sig tolkas någorlunda säkert. Dessa är för de mesta inte speciellt mycket mer intressanta än odena, förutom möjligen det som riktas till en hög flickor som en av de tidigare hyllade vinnarna ämnade skänka till Afrodites tempel för att invigas till tempelprostituerade, vilket onekligen ger en rätt sur smak i munnen, samt ett som bara bevarats i en enda rad, tydligen som citat:
Även av vännerna förråds de döda.
Sådana är nu inte de flesta andra dikter, utan där är det istället de mytologiska anspelningarna och varningarna för hybris som regerar. Fick man inte nog av sådant i den först utgivna volymen lär denna ge tillfällig otörst.
Kommentera