Andra delen av David Eddings Sagan om Elenien, Rubinriddaren fortsätter ungefär som den förra slutade: Spjuthök och hans vänner vet nu att de måste söka juvelen Bhelliom, det enda föremål med makt nog att kurera drottning Ehlana och därigenom hindra att Annias blir vald till kyrkoöverhuvud.
Anledningen till att Bhelliom måste hittas först är att den hamnade i vattnet vid en skärmytsling i samband med ett stort krig mot österns mörka makter, en skärmytsling från vilken inga överlevande fanns. Om man inte fått nog av Tolkienplagiaten där så finns det också en vanskapt dvärg (nåja: trolldvärg) som också är på jakt efter den, liksom en av östra ondskan utsänd ond figur i heltäckande kåpa med taskig utstrålning.
Nåja, allt är inte hämtat ur Tolkien: en hel del är bara allmänna små episoder som ger Spjuthök och hans vänner möjlighet att demonstrera sin skicklighet med lans och svärd, alternativt magi, eller små möten med personer utan, eller med bara väldigt liten, anknytning till den övergripande historien, eller små scener av umgänge under utbyte av kommentarer om personliga egenheter (en del av dessa är rätt så osmakliga: är det verkligen nödvändigt att föra in »humoristiska« diskussioner om huruvida våldtäkt kan tänkas vara acceptabelt när man rider för att undsätta någon?). Nämnas bör väl också den lilla episod där boken övergår till skräckroman, som är rätt väl hanterad, och där faktiskt Eddings skriver med vederbörlig upprördhet över de skändligheter som uppvisas.
Det finns också ett par problem med handlingen: hjältarna tvekar inför att plocka upp Bhelliom när de väl hittat den av rädsla för de fiender som förföljer dem, men när en av dessa fiender fått tag i den inser de att de med den i sin hand i princip skulle kunna smälla undan allt motstånd som obetydliga flugor (det omvända gäller dock inte; Spjuthök är den som har de två ringar som krävs för att komma åt Bhellioms kraft).
I stort sett är dock Rubinriddaren knappast en sämre bok än sin föregångare, och det finns egentligen ingen anledning att inte fortsätta om man uppskattade början på serien.
Kommentera