Den vår de svage kalla höst

En gång i tiden kunde även historiker komma ifråga för Nobels litteraturpris. Selma Lagerlöf nominerade Johan Huizinga. När man läser Ur medeltidens höst går det att se varför; stilistiskt är det mycket lyckat, och det är inte konstigt att boken, trots att den har en del erkänt märkliga idéer, fortfarande läses. Detta gör att den [...]

Läs hela inlägget »

Flugor och samlare

På baksidan till Fredrik Sjöbergs Flugfällan skyltas med P C Jersilds omdöme: »Jag kommer närmast att tänka på Frans G Bengtssons Tankar i gröngräset«. En sådan provokation kan naturligtvis inte få passera. Alltså: inhandling och läsning, bedömning och recension.
Att klassificera boken är inte helt lätt: den uppvisar lika drag av essäsamling, introduktion till entomologi och [...]

Läs hela inlägget »

En romantikers tankar

Jag har, i en annan recension, sagt att det finns två huvudsakliga saker man kan få med sig ur en litterär essä: nya tankar om vad man redan läst, samt idéer om vad man borde läsa. Utöver detta finns ju läsandet för dess egen skull: vissa författare skulle kunna skriva om gammal gröt och få [...]

Läs hela inlägget »

Den olycklige

För den som närmast tänker på Runebergs infama porträtt i Fänrik Ståls sägner är det en lätt chockartad upplevelse att läsa Christopher O’Regans skildring av Gustav IV Adolf i I stormens öga: långt ifrån att en halsstarrig galning som tror sig kunna påverka kriget med ryssen genom ett maskeradnummer (sådant hade fadern bättre hand med) [...]

Läs hela inlägget »

Farväl till vapnen

Huvudpersonen i Kevin Fratos Numera negerkung, Harley, har det inte lätt: Han har flytt från USA för att undvika sin inkallelseorden, och hamnat i ett i dubbel bemärkelse kallt Sverige, där ingen verkar bry sig. Det är kanske bättre än den rent negativa uppmärksamhet samhället skulle ägnat honom därhemma, men ändå. Han hamnar i en [...]

Läs hela inlägget »

Gammalt grummel

Friedrich Nietzsches Så talade Zarathustra är en av de där böckerna som precis kommer över tröskeln till att vara rumsrena:  nazistanstrykningen vill inte riktigt släppa. Det är nog lika bra det, för även om inte nazisterna tagit upp den och dess idéer om »övermänniskan« som en del av sitt tankegods så hade den ändå varit [...]

Läs hela inlägget »

Oäkta hustrur, oäkta barn

Kan man verkligen skriva en bok om frillor? Är inte bara »frilla« gammelsvenska för »mätress«, en älskarinna att roa sig med som kungar tar för att stå ut med sitt politiska gifte? Nej, hävdar Pia Gadd i Frillor, fruar och herrar – en okänd kvinnohistoria (»okänd« får man ta med lite salt: med tanke på [...]

Läs hela inlägget »

Sprit, kvinnor och cynism

På bokmässan såg jag en plansch med ett resultat från en omröstning om vilken anka som var roligast i Sverige. På tredje plats hade Kalle hamnat, på andra Anna, men klar etta var Arne, en misslyckad, cynisk, ständigt pank och kärlekskrank anka tecknad av Charlie Christensen som spenderar det mesta av tidens på Zekes bar [...]

Läs hela inlägget »

En nordisk fantasi

Stockholm, 1976. Thomas Robladh och hans vackra, litteraturstuderande flickvän Karin är på väg till en fest hos hans föräldrar, där stora delar av den litterära parnassen förväntas dyka upp, inberäknat Stefan Ullman, den författare Karin doktorerar på. Thomas, som hållit den senare detaljen hemlig, anar inte att det är upptakten till ett drama där hela [...]

Läs hela inlägget »

En adekvat inhemsk vokabulär?

Tegnér tyckte att svenskan var Ärans och hjältarnas språk. Det tycker inte riktigt Lars Melin, men han har ändå valt det som titel på sin bok, där han med liknande ironiska grepp försöker förmedla kunskaper om svenska, försvarar bruket av engelska låneord, berättar om den stora pronomensförskjutningen och familjariseringen under 1900-talet, och en hel del [...]

Läs hela inlägget »