Monsterjakt

Det var ett bra tag sedan jag läste första delen av D.M. Cornish serie Blodsmärkt – så länge att en hel del av detaljerna försvunnit ur minnet och läsningen av andra delen, och om man nu så vill tredje (svensk utgivning av översatt fantasy är nu vad den en gång är): Lärling och Lykttändare, vari [...]

Läs hela inlägget »

Didaktik

Louisa May Alcotts Little Women är på många sätt vad barnlitteratur inte längre bör vara: ohyggligt präktig och predikande, melodramatisk och sentimental, konservativ och begränsande (i alla fall utifrån dagens samhälle) . Det handlar om fyra unga flickor, mellan 12 och 16 år, och deras mor, som lever ensamma när deras far är ute och [...]

Läs hela inlägget »

Barnsagor

Främsta reaktionen efter att ha läst en hög H.C. Andersen-sagor? Förvåning. Förvåning över hur jäkla bra de ibland är, hur totalt jävla menlösa de kan vara, hur uppenbart skrivna för de vuxna de ibland framstår, och över hur jag ibland kunde känna igen vändningarna, trots att jag nu läste på danska. Det jag läste var [...]

Läs hela inlägget »

Ut i kylan

Anledningen till förra bokens förtjusning i det normala skolårets gång står glasklar i och med Harry Potter and the Deathly Hallows:  detta år kommer Hogwartsexpressen inte föra Harry, Ron och Hermione mot Hogwarts, av två närliggande anledningar: dels har Voldemorts anhängare lyckats ta över trollkarlsministeriet, dels har de tre fått ett uppdrag: att avlägsna alla [...]

Läs hela inlägget »

Lugnet före stormen

I Harry Potter and the Half-Blood Prince tycks J. K. Rowling ha bestämt sig för att återvända till de tidigaste böckerna i möjligaste mån: inga tyranniska häxor från trollkarlsministerier, inga trollkarlstävlingar, inga konstiga monster på skolan, bara Draco och Snape som beter sig skumt och en massa lektioner och Quidditch och andra personer som beter [...]

Läs hela inlägget »

Ut i kylan

Harry Potter and the Order of the Phoenix är stundom en svår bok att läsa: Harry är nu en temperamentsfull tonåring som blir arg på sina vänner, gör saker han borde ha förstånd att avstå ifrån, och antar i allmänhet en attityd av tragiskt missförstådd. Lägg därtill att tillvaron förpestas av ett trollkarlsministerium som vägrar [...]

Läs hela inlägget »

Trollkarlsfnoskighetr

Jag tror att det lugnt kan sägas att historien i Harry Potter and the Goblet of Fire är den i särklass fånigaste i hela serien; hålen är stora nog att släpa en Ungersk Taggsvansdrake genom, sidledes. Att Voldemort lyckats hålla trollkarlsvärlden i skräck är minst sagt konstigt, ty hans kompetens vad gäller planering ligger på [...]

Läs hela inlägget »

Blind rättvisa

Tredje boken, och nu börjar mörkret verkligen krypa in i Harry Potters liv. Inte nog med att skolan fylls av läskiga dementorer i Harry Potter and the Prisoner of Azkaban, men nu börjar upptrappningen inför Voldemorts återvändande på allvar, och även om slutet är mestadels lyckligt finns det ändå ordentligt med bitterhet. Samtidigt är det [...]

Läs hela inlägget »

Ner i kaninhålet

Med Harry Potter and the Chamber of Secrets börjar J.K. Rowling på allvar etablera de mönster som hon sedan skall bryta mot i de sista delarna av series: somrarna med Dursleys, trubbel mot slutet av dem, mysteriet som skall lösas med en uppenbar misstänkt som naturligtvis är någotsånär oskyldig, Harrys förmåga att bli utstött från [...]

Läs hela inlägget »

Upprättelse

Det känns som en rätt överflödig uppgift att skriva en sammanfattning av Harry Potter and the Philosopher’s Stone; den som inte redan vet vad det handlar om har antingen levt under en sten eller medvetet sållat bort all information om hur unge herr Potter börjar i trollkarlsskola och där hittar såväl vänner som lömska fiender, [...]

Läs hela inlägget »