Kärlekssmärtor

Av serierna i Kim W Anderssons Love Hurts kan man i alla fall lära sig att en god historia tar tid att berätta: serienovellerna är i stort sett ordnade efter längd, och de blir därför allt bättre allt eftersom de får mer tid på sig att etablera bakgrund och personer innan den sista vändningen kommer. [...]

Läs hela inlägget »

Ankismer

I alla fall en sak är ny i och med Voodoo vid vatten, Charlie Christensens nionde album om den supande, cyniske, irriterade ankan: formatet. Det som tidigare varit ensidiga kortberättelser tar nu ett uppslag, eftersom sidorna inte är lika höga. Detta medför väl ingen större skada på dessa, och de längre berättelserna får en mer [...]

Läs hela inlägget »

Likhet inför humorn

Jag skrattar åt mycket i Liv Strömquists Einsteins fru: en samling serie med feministisk, upprörd men klar blick: en del kan förvisso ifrågasättas, och jag undrar lite vad en del helsidesteckningar har där att göra, men för det mesta är det avväpnande roliga skildringar av hur kvinnor trycks ner, även av förment feministiska projekt, och [...]

Läs hela inlägget »

Nemo repente fuit turpissimus

Man skulle kunna säga att ett mysterium som läsaren kan gissa upplösningen på i förhand till viss del måste ses som misslyckat; att den förtjusning som kommer av att ha gissat rätt bara kan tillåtas om den ges efter att den främste detektiven gjort detsamma (men gärna innan det avslöjas för de sämre). Ändå: trots [...]

Läs hela inlägget »

Psykproblem

Sista delen av Mumin: Tove Janssons samlade serier innehåller tre berättelser: en där det åter är vinter i Mumindalen, vilket främst innebär att några besvärliga typer flyttar in, en där Muminpappans memoarer återberättas fast med hela familjen, samt en om Klått-djurets (Rådd-djurets son) frieri till Mymlan, komplicerat av en psykiatriker. Det är inte den bästa [...]

Läs hela inlägget »

Muminsinne

I fjärde delen av Tove Janssons samlade serier börjar de olika äventyren knytas samman något: de två första utnyttjar samma tidsmaskin för att placera familjen i vilda västern och sjuttonhundratalet, båda med fantastiskt roligt resultat när västernmyter demoleras och Snorkfröken stöter på en misslyckad revolutionär. När sedan Snusmumriken återkommer, och Mumindalen hotas av en komet, [...]

Läs hela inlägget »

Gnabb

Åh, vad det är roligt att få följa dessa ständigt livshungriga Mumintroll: när de utforskar den djungel Mumindalen förvandlats till under en ovanligt varm sommar, när de träffar en marsmänniska (som ser ut som en luddtuss i ett fotogenlampsglas), när de blir fyrvaktare, eller när de går med i föreningar. Detta, och annat, är vad [...]

Läs hela inlägget »

Livsval

Andra volymen av Tove Janssons samlade serier är mycket, mycket trevlig: förutom variationen över Trollvinter, med den sportgalne Hemulen utbytt mot en i princip identisk herr Brisk (iklädd likmönstrad tröja), som Snorkfröken och Mymlan trånar efter, så är det tre berättelser som utforskar vad personlig frihet innebär. Först ut är den berättelse där Muminfamiljens bohemiska [...]

Läs hela inlägget »

Variant

De serier Tove Jansson producerade för Associated Press är det tydligt ingen rak återgivning, eller ens en interpolation, av hur Muminfamiljen skildrades i böckerna. I den allra första berättelsen i den första volymen av Mumin: Tove Janssons samlade serier så är Mumintrollet helt ensam: han har släktingar, men varken någon äventyrslysten Muminpappa eller resignerad Muminmamma [...]

Läs hela inlägget »

Ursprung

Jag gillar inte Mass Effect: Evolution. Inte för att den är illa tecknad (även om man blir rätt trött på fascinationen inför den enda mänskliga kvinnans mer rundade delar), utan för att den hela tiden tycks skära sig mot vad man redan vet. Detta skall alltså vara historien bakom The Ilusive Man (Tim). Och låt [...]

Läs hela inlägget »