Modulär poesi

Hafez, egentligen Shams al-din Mohammed (Hafez är en titel för en recitatör av Koranen) är en av persernas nationalskalder, vars verk i svensk direkt översättning av Fateme Behros finns att läsa i Östanvindens ande. Som nationalskald låter han sig grupperas med främst Bellman och Burns, och diktar alltså med förkärlek om berusning, både av alkohol [...]

Läs hela inlägget »

En rå pjäs

För den som är intresserad av att se hur en Shakespearepjäs kan ha sett ut innan den var helt färdiggenomarbetad kan Much Ado about Nothing vara ett lämpligt studieobjekt. Här finns biroller som sägs gå in på scen men aldrig yttrar sig, vissa personer har ena stunden söner och nästa enbart döttrar, och dialogen är [...]

Läs hela inlägget »

Galanterier

Ger man ut en diktsamling med titeln Konsten att älska (utan att därmed ägna sig åt falsk marknadsföring), ja, då får man nog finna sig i att bli förvisad av en ärkemoralist som Augustus. För detta var just vad Ovidius blev, 8 e.Kr, troligen som en direkt följd av inblandning i en skandal i den [...]

Läs hela inlägget »

Brittisk patriotism

I gymnasiet fick jag lära mig att Shakespeares verk kan delas in i fyra grupper: komedier, tragedier, sagospel och krönikespel. Naturligtvis är detta överförenkling: historien i de allra flesta av hans pjäser är baserade på saker han hittat i andra böcker, och skillnaden mellan en tragedi och en komedi består främst i hur lyckligt slutet [...]

Läs hela inlägget »

Tre systrar

Shakespeares King Lear är en av hans mer mänskliga tragedier: olyckan kommer här från tillfälligheternas spel och människornas dårskap och illvillighet, inte från en genial ränksmidares planer, en omöjlig situation eller onda makters inflytande – även om Gloucester utbrister att
As flies to wanton boys are we to the gods:
They kill us for their sport
så är [...]

Läs hela inlägget »

Sagan utan ringen

Det är märkligt hur ironisk historien an vara ibland: just när renässanshumanisterna reste runt bland avlägsna kloster och räddade gamla antika skrifter gick samtidigt medeltida berättelser förlorade. Nibelungensången, som bevarats i fler manuskript än någon annan medeltida text, var således bortglömd fram till 1755. Under romantikens medeltidsvurm och framväxande tyska nationalism kom den att bli [...]

Läs hela inlägget »

Den svartsjuke moren

En av Frans G Bengtssons bättre essäer är den om som beskriver hur en kulturellt helt obevandrad fotbollsreferent på en tidning i Chicago plötsligt får ta ordinarie teaterreferentens syssla. Som tur är pjäsen han får se Othello, och då Shakespeare som bekant redan i sin samtid hade en publik bestående av folk från de mest [...]

Läs hela inlägget »

Lag och rätt

Shakespeares Measure for Measure är en märklig komedi. Inte för det att den inte är speciellt rolig; sådant bekymrar inte Barden, och »komedi« betyder för honom egentligen bara att när man i slutet har behov av en präst så är det för giftermål istället för begravning. Nej, det märkliga är de att det är en [...]

Läs hela inlägget »

Very tragical mirth

Det är inte alla författare som vågar parodiera sig själva, men skall någon göra det så är det Shakespere, som i A Midsummer Night’s Dream faktiskt driver med sin tidigare Romeo and Juliet, i den komiska uppsättningen av Pyramus and Thisbe som avslutar pjäsen, inte bara i form av den allmänt förlöjligade handlingen utan även [...]

Läs hela inlägget »

Sympati för juden

Shakespeares The Merchant of Venice är tyvärr en mycket obehaglig pjäs; obehaglig på grund av den antisemitism som genomsyrar den – köpmannen Antonio som pjäsens namn syftar på, liksom alla andra gestalter, bleknar ju invid den samtidigt hämndlystne och patetiske Shylock, som lånat pengar till Antonio mot säkerhet i form av ett pund av hans kött, [...]

Läs hela inlägget »