Kort

Jag hade nog väntat mig mer. Hemingway är ju trots allt ansedd som mycket skicklig på att berätta korta historier, så då borde väl The Complete short stories of Ernst Hemingway vara en sjujäkla bra bok? Tyvärr tyckte jag inte det: för det mesta var det bra och läsvärt, men andra tillfällen kändes det mest [...]

Läs hela inlägget »

Den vår de svage kalla höst

En gång i tiden kunde även historiker komma ifråga för Nobels litteraturpris. Selma Lagerlöf nominerade Johan Huizinga. När man läser Ur medeltidens höst går det att se varför; stilistiskt är det mycket lyckat, och det är inte konstigt att boken, trots att den har en del erkänt märkliga idéer, fortfarande läses. Detta gör att den [...]

Läs hela inlägget »

Att verka i blindo

Det tycks som om Jane Austen när hon skrev Emma tröttnat på att skriva om väluppfostrade dygdemönster till hjältinnor: Emma Woodhouse skulle nästan passa som en avskyvärd kusin eller syster någonstans som på grund av sin högfärd och inbilskhet gör allt för att hindra det lyckliga slutet, och skulle som sådan ställa till med en [...]

Läs hela inlägget »

Gammalt grummel

Friedrich Nietzsches Så talade Zarathustra är en av de där böckerna som precis kommer över tröskeln till att vara rumsrena:  nazistanstrykningen vill inte riktigt släppa. Det är nog lika bra det, för även om inte nazisterna tagit upp den och dess idéer om »övermänniskan« som en del av sitt tankegods så hade den ändå varit [...]

Läs hela inlägget »

Komik och gotik

Av Jane Austens romaner brukar Northanger Abbey anses som den minst lyckade: psykologin är oftast väl enkel, och även om humorn i drifterna med de gotiska romaner som hjältinnan Catherine Morland läser överlevt förvånansvärt väl, så är historien synnerligen okomplicerad: Catherine åker till Bath tillsammans med grannarna Mr och Mrs Allen, där hon träffar dels [...]

Läs hela inlägget »

Modulär poesi

Hafez, egentligen Shams al-din Mohammed (Hafez är en titel för en recitatör av Koranen) är en av persernas nationalskalder, vars verk i svensk direkt översättning av Fateme Behros finns att läsa i Östanvindens ande. Som nationalskald låter han sig grupperas med främst Bellman och Burns, och diktar alltså med förkärlek om berusning, både av alkohol [...]

Läs hela inlägget »

Civilisationens välsignelser

Den som vill läsa skönlitteratur som visar vilka fruktansvärda former det europeiska erövrandet av övriga världsdelar tog torde närmast reflexmässigt sträcka sig efter Joseph Conrads (egentligen Józef Teodor Konrad Korzeniowski) Heart of Darkness. Och visst, det är onekligen en vidräkning med det kanske vidrigaste av alla vidriga kolonisationsföretag som någonsin sjösatts, ett företag som Conrad [...]

Läs hela inlägget »

En rå pjäs

För den som är intresserad av att se hur en Shakespearepjäs kan ha sett ut innan den var helt färdiggenomarbetad kan Much Ado about Nothing vara ett lämpligt studieobjekt. Här finns biroller som sägs gå in på scen men aldrig yttrar sig, vissa personer har ena stunden söner och nästa enbart döttrar, och dialogen är [...]

Läs hela inlägget »

Galanterier

Ger man ut en diktsamling med titeln Konsten att älska (utan att därmed ägna sig åt falsk marknadsföring), ja, då får man nog finna sig i att bli förvisad av en ärkemoralist som Augustus. För detta var just vad Ovidius blev, 8 e.Kr, troligen som en direkt följd av inblandning i en skandal i den [...]

Läs hela inlägget »

Romantik och inbundenhet

Den som vill begå litterär analys mot Jane Austens Sense and sensibility har många trådar att följa; den spänning som finns mellan titelns två substantiv (den svenska översättningens »förnuft« respektive »känsla« är måhända det bästa som går att göra, men ändå missvisande – »sense« syftar lika mycket på ett gott uppförande som förnuft medan »sensibility« [...]

Läs hela inlägget »