En adekvat inhemsk vokabulär?

Tegnér tyckte att svenskan var Ärans och hjältarnas språk. Det tycker inte riktigt Lars Melin, men han har ändå valt det som titel på sin bok, där han med liknande ironiska grepp försöker förmedla kunskaper om svenska, försvarar bruket av engelska låneord, berättar om den stora pronomensförskjutningen och familjariseringen under 1900-talet, och en hel del [...]

Läs hela inlägget »

Oɽ om oɽa

Västgötska är ett vackert språk. Detta är en åsikt som de flesta troligen inte har om sin hemdialekt (och kanske inte många andra heller), men jag har den. Därför har jag anledning att känna mig tacksam mot Sixten Bengtsson, vanligen känd som Västgöta-Bengtsson, för hans strävsamma arbete med att bevara dessa mål (han påstår i [...]

Läs hela inlägget »

Lingua Roma

Det är märkligt att ett språk som ingen haft som modersmål på över tusen år fortfarande kan höra till de absolut viktigaste tungomålen i världen. Latinet ställer fortfarande upp och lånar ut ord, utan att någonsin kräva dem tillbaka, historiker intresserade av Europa före sjuttonhundratalet måste fortfarande studera det, och latinska författare översätts ständigt. Latinets [...]

Läs hela inlägget »

Arla i urtid

Det babyloniska skapelseeposet Enuma Elish hör till de absolut äldsta bevarade litterära texterna. Det är berättelsen om hur den unge guden Marduk besegrar den åldriga kaosgudinnan Tiamat, en av de två gudomar som skapade världen, och hur han sedan från hennes kropp skapade jorden och himlen, samt hur han sedan hyllas som den högste av [...]

Läs hela inlägget »

What immortal hand

Varför är de flesta högerhänta? Varför kör man till höger? Varför sitter hjärtat till vänster? Varför är vi uppbyggda av enbart vänstervridande aminosyror? Varför anses höger vara bättre än vänster (tänk på uttryck som »vänstra«)? Har dessa saker med varandra att göra? Det, ungefär är vad Chris McManus Höger hand, vänster hand försöker svara på.
Det [...]

Läs hela inlägget »

Ord, bara ord

Alla som lärt sig ett nytt språk bortom de mest grundläggande nivåerna torde ha hittat ett par favorituttryck, vändningar som precis sammanfattar något men som inte går att enkelt översätta: så gillar jag till exempel engelskans »armchair general« (eller vilken sorts yrke man nu är intresserad av), med dess konnotationer av teoretiserande med en kopp [...]

Läs hela inlägget »

Drottningens engelska. Och alla andras.

Engelska. Är det ett hot mot svenskan? Är det verkligen ett praktiskt språk att ha som världsspråk? Varför stavas det så fruktansvärt? Är det riktigt sant det där att det skall ha en vådlig massa ord? Sådana frågor, och en hel del andra, får man svar på i Jan Svartviks Engelska – öspråk, världsspråk, trendspråk. [...]

Läs hela inlägget »

Den gamla grekiskan

Den som vill skriva kulturhistoria kan svårligen undgå grekerna och grekiskan. I över 2000 år har de varit en måttstock mot vilken nästan alla andra har mätts, en källa till inspiration och ett intressant område i sig själva. Grekiskan står jämte latinet för en stor del av det språket inom olika specialiserade områden, främst inom [...]

Läs hela inlägget »

Det sanna

Vårt ordförråd kan för den som tar sig en närmare titt synas på ett sätt väldigt torftigt: samma utländska låneord förekommer ofta i ett flertal olika inlånade former, med de mest skilda betydelser. Ta det latinska »tabula«. Det förekommer i svenskan i form av tavla«, tävla«, taffel«, tabell«, tablå«, tablett« och tabloid«. »Ampull« är identiskt [...]

Läs hela inlägget »

Engelska 102

När jag i höstas recenserade Jan och Rikard Svartviks Sagt och gjort var jag tämligen missnöjd med den på flera sätt:  saknade hänvisningar, dåliga översättningar, konstigt val av korpus att ta exempel från. Det var alltså med lättnad som jag fann att dessa fel antingen helt eller nästan helt saknades i Handbok i engelska från [...]

Läs hela inlägget »