Ajöss?

För den som tvivlar på möjligheterna att rädda hotade djurarter är Douglas Adams och Mark Carwardines Last chance to see uppiggande läsning. I den skildras resor till sex olika platser i världen, företagna för sisådär 25 år sedan, där de försökte söka upp sju olika hotade arter i deras naturliga miljö. För dessa gäller idag [...]

Läs hela inlägget »

Pilgrimsfärd

Bashōs En färd i det inre av landet är en av den japanska litteraturens klassiker, en blandning av reseskildring och poesibok. Bashō ger sig tillsammans med en vän ut på pilgrimsfärd, och skildrar sin resa i både prosa och haiku. Landet i fråga är alltså Japan, och »inre« betyder snarast »norr om Edo«. Det är [...]

Läs hela inlägget »

Detta är England

Varje anglofil bör omedelbart införskaffa paret Jan Olof Olsson (d.v.s. Jolo) och Margareta Sjögrens Drottningens England; denna mer än femtio år gamla betraktelse över detta fantastiskt bisarra örike täcker nästan allt man kan tänkas ha  förälskat sig i: High Tea, arkaisk juridik, excentrisk överklass, pubbar, litteratur, cricket, undermåligt isolerade bostäder, kapprodd, val till underhuset, allt [...]

Läs hela inlägget »

Ostindiefararen

Det är inte mycket av den svenska 1700-talslitteraturen som lever och har hälsan: Linné och Bellman, enstaka stycken av andra poeter, några dagböcker. Jacob Wallenbergs Min son på galejan borde räknas dit, men för tyvärr en rätt bortglömd tillvaro, trots att berättelsen i sig är nog så livskraftig. Upplägget gavs av sig själv för den [...]

Läs hela inlägget »

Det muromgärdade gröna

Den stad Tabbas som är Willy Kyrklunds skenliga mål i reseskildringen Till Tabbas är inte mer: städer av soltegel må stå emot det mesta, men inte regn, och inte jordbävningar. Regn drabbar nu inte städer av soltegel med någon större regelbundenhet eller kraft, ty annars skulle man använda beständigare material, men jordbävningar kan göra det, [...]

Läs hela inlägget »

Hellas

Willy Kyrklunds Aigaion är nog den underligaste reseskildring jag läst – inte för att jag läst så många, men i alla fall. Frågan är jag ens kan kalla den för reseskildring, men något lämpligare tycks jag oförmögen att åstadkomma: Kyrklund skildrar ju trots allt hur han besöker bortglömda öar, hur han sitter på café i [...]

Läs hela inlägget »

En annan värld

När jag påbörjade läsningen av Down under var det enda av Bill Bryson jag tidigare läst den underhållande men inte speciellt vederhäftiga En kort historik över nästan allting, och det stod snabbt klart att han är betydligt bättre som reseskildrare: genren passar bättre för hans  förtjusning i anekdoter och har inte riktigt samma krav på [...]

Läs hela inlägget »

Till Skåne och tillbaka

Carl von Linnes Skånska resa blev hans sista på ständernas uppdrag, och är den mest utförligt skildrade: den lapidariska stilen med korta anteckningar om växter, djur, mineralier och sevärdheter har ersatts av mer utförliga skildringar av desamma, inklusive handledningar i hur man bygger hus, har död på vägglöss eller brygger vinbärsvin – de tvära kasten [...]

Läs hela inlägget »

Raukar och blomster

Carl von Linnés Gotländska resa är egentligen densamma som den öländska: båda företogs samma sommar, och han tog sig till Gotland från Öland och återvände hem samma väg; dessutom passade han på att i även Småland göra observationer, dock av något annorlunda slag än de han gjorde på öarna.  I vilket fall skiljer sig stilen [...]

Läs hela inlägget »

Öländsk flora

Av de tre av Carl von Linnés reseskildringar jag hittills läst är den från den öländska resan klart tråkigast: mest för att den innehåller sådana mängder av beskrivningar av djur och växter som endast förses med latinska namn och som därför är helt oigenkännliga, varför man tycker att den redaktör som istället för att översätta [...]

Läs hela inlägget »