Ovänlig vänskrift

Ivar Harries Legenden om Bengtsson är på ett sätt den otrevligaste bok jag läst på länge. Inte för att den handlar om en otrevlig person likt Süskinds Parfymen – snarast motsatsen – men obehaglig likt åsynen av hur någon man trott varit god vän med någon annan håller på och baktalar personen. Boken innehåller nämligen [...]

Läs hela inlägget »

En svensk doktor Johnson

Det är svårt att på svensk botten hitta någon som i sin gärning kommer närmare den store 1700-talslitteratören än Frans G Bengtsson: båda var litterära mångsysslare – engelskspråkiga Wikipedia beskriver doktorn som »poet, essayist, moralist, novelist, literary critic, biographer, editor and lexicographer«, och strängt taget är det väl bara det där med lexiograf som inte [...]

Läs hela inlägget »

Gudinna, drottning, hora

Är det möjligt? Är det verkligen samme Allan Klynne som var ena halvan bakom den småfåniga Antika rekordboken som har skrivit den betydligt mer sansade och läsbara biografin Kleopatra: liv och legend? Ja, det verkar så. Gott, då fick man sig en lektion i vikten av att ge en andra chans.
Att skriva en Kleopatrabiografi är [...]

Läs hela inlägget »

Jätten på dvärgarnas axlar

Mekanik är förmodligen den tråkigaste av alla fysikens discipliner. Det är sida upp och ner med ekvationer, och när man är klart har man räknat sig fram till att en viss kraft som verkar på ett rätblock är 20 N, eller att en pendel gör två svängningar i sekunden. För den som började läsa fysik [...]

Läs hela inlägget »

Överlevaren

Av alla de poeter som bidrog till det där skimret kring Gustav III:s dagar var Carl Gustaf af Leopold knappast den främste: kompetent, visst, men även helt klart en andra rangens stjärna när han ställs mot samtida diktare som Bellman eller Lenngren. Idag är det inte många av hans verk som lever; troligen är det [...]

Läs hela inlägget »

Epistolära kvarlåtenskaper

Så var det då dags igen för lite ohöljd förtjusning inför Frans G. Bengtsson, denna gång i form av En brevbiografi. Titeln är en sannskyldig tulipanaros: som biografi är den väl tunn, och emedan kvaliteten som brevsamling är svårare att avgöra tror jag ändå att en renodlad sådan skulle kunnat bjuda på läsning som blivit [...]

Läs hela inlägget »

Oh, arma Italien

John Hawkwood måste ha varit något utöver det vanliga. I trettio år var han verksam som kondottiär och härförare i det oroliga Italien, i en tid när pesten nyss hade återkommit till Europa för att stanna, där påvens babyloniska fångenskap gick till en ända bara för att ersättas av en schism med påvar och motpåvar, [...]

Läs hela inlägget »

Nationalskalden

Matti Klinge säger i efterordet till Den politiske Runeberg att »[d]enna bok bygger på den stora Runebergsforskningens stenfot«. Det är helt sant, även på ett sätt som författaren troligen inte avsett: boken kräver nämligen just att man har denna stenfot för att överbyggnaden skall bli riktigt användbar. Den som vänder sig till boken i hopp [...]

Läs hela inlägget »

Skånska hågkomster

Först en liten bonusrecension, av Erik Martinsson kallad Leif den lyckosamme, en bok som jag fiskade upp ur samma låda som Kanonerna på Navarone: den visade sig vara en tramsig melodram som inte borde tillåtas förgifta sinnet hos de försvarslösa barn den verkar ämnad att läsas av, byggd på missuppfattningar och förenklingar i stil med [...]

Läs hela inlägget »

Upptäckaren och Tysklandskramaren

Mot slutet av artonhundratalet var världskartan nästan helt färdigkolorerad. Efter Stanleys, och andras, härjande i Afrika återstod egentligen bara tre områden: de båda polerna, där det okändas vita skulle bytas ut mot snöns, och Asiens inre. En av de – nej, den – som kom att fylla i mest av detta vita var Sven Hedin. [...]

Läs hela inlägget »