Att verka i blindo

Det tycks som om Jane Austen när hon skrev Emma tröttnat på att skriva om väluppfostrade dygdemönster till hjältinnor: Emma Woodhouse skulle nästan passa som en avskyvärd kusin eller syster någonstans som på grund av sin högfärd och inbilskhet gör allt för att hindra det lyckliga slutet, och skulle som sådan ställa till med en [...]

Läs hela inlägget »

Farväl till vapnen

Huvudpersonen i Kevin Fratos Numera negerkung, Harley, har det inte lätt: Han har flytt från USA för att undvika sin inkallelseorden, och hamnat i ett i dubbel bemärkelse kallt Sverige, där ingen verkar bry sig. Det är kanske bättre än den rent negativa uppmärksamhet samhället skulle ägnat honom därhemma, men ändå. Han hamnar i en [...]

Läs hela inlägget »

Komik och gotik

Av Jane Austens romaner brukar Northanger Abbey anses som den minst lyckade: psykologin är oftast väl enkel, och även om humorn i drifterna med de gotiska romaner som hjältinnan Catherine Morland läser överlevt förvånansvärt väl, så är historien synnerligen okomplicerad: Catherine åker till Bath tillsammans med grannarna Mr och Mrs Allen, där hon träffar dels [...]

Läs hela inlägget »

Människan ur maskinen

Andra delen av Justina Robsons serie Quantum Gravity, Selling out, tar vid där den första slutade (not: detta innebär att om man inte läst första delen och inte vill få handlingen avslöjad skall man inte läsa denna recension): Lila har just återvänt från Alfheim med sin alviske älskare Zal (som förutom att förena de båda [...]

Läs hela inlägget »

Civilisationens välsignelser

Den som vill läsa skönlitteratur som visar vilka fruktansvärda former det europeiska erövrandet av övriga världsdelar tog torde närmast reflexmässigt sträcka sig efter Joseph Conrads (egentligen Józef Teodor Konrad Korzeniowski) Heart of Darkness. Och visst, det är onekligen en vidräkning med det kanske vidrigaste av alla vidriga kolonisationsföretag som någonsin sjösatts, ett företag som Conrad [...]

Läs hela inlägget »

En rå pjäs

För den som är intresserad av att se hur en Shakespearepjäs kan ha sett ut innan den var helt färdiggenomarbetad kan Much Ado about Nothing vara ett lämpligt studieobjekt. Här finns biroller som sägs gå in på scen men aldrig yttrar sig, vissa personer har ena stunden söner och nästa enbart döttrar, och dialogen är [...]

Läs hela inlägget »

Romantik och inbundenhet

Den som vill begå litterär analys mot Jane Austens Sense and sensibility har många trådar att följa; den spänning som finns mellan titelns två substantiv (den svenska översättningens »förnuft« respektive »känsla« är måhända det bästa som går att göra, men ändå missvisande – »sense« syftar lika mycket på ett gott uppförande som förnuft medan »sensibility« [...]

Läs hela inlägget »

Brittisk patriotism

I gymnasiet fick jag lära mig att Shakespeares verk kan delas in i fyra grupper: komedier, tragedier, sagospel och krönikespel. Naturligtvis är detta överförenkling: historien i de allra flesta av hans pjäser är baserade på saker han hittat i andra böcker, och skillnaden mellan en tragedi och en komedi består främst i hur lyckligt slutet [...]

Läs hela inlägget »

Tre systrar

Shakespeares King Lear är en av hans mer mänskliga tragedier: olyckan kommer här från tillfälligheternas spel och människornas dårskap och illvillighet, inte från en genial ränksmidares planer, en omöjlig situation eller onda makters inflytande – även om Gloucester utbrister att
As flies to wanton boys are we to the gods:
They kill us for their sport
så är [...]

Läs hela inlägget »

Att förgås i stillhet

Jane Austens Manfield Park förefaller nästan vara ett direkt svar på Pride and Prejudice från någon som inte håller med; man hittar teman som vrängts ut och in, huvudpersoner som i mångt och mycket är raka motsatsen, och händelser som får helt olika resultat.
För att börja med huvudpersonen är den timida, allvarliga Fanny Price nästan [...]

Läs hela inlägget »