En rå pjäs

För den som är intresserad av att se hur en Shakespearepjäs kan ha sett ut innan den var helt färdiggenomarbetad kan Much Ado about Nothing vara ett lämpligt studieobjekt. Här finns biroller som sägs gå in på scen men aldrig yttrar sig, vissa personer har ena stunden söner och nästa enbart döttrar, och dialogen är [...]

Läs hela inlägget »

Brittisk patriotism

I gymnasiet fick jag lära mig att Shakespeares verk kan delas in i fyra grupper: komedier, tragedier, sagospel och krönikespel. Naturligtvis är detta överförenkling: historien i de allra flesta av hans pjäser är baserade på saker han hittat i andra böcker, och skillnaden mellan en tragedi och en komedi består främst i hur lyckligt slutet [...]

Läs hela inlägget »

Tre systrar

Shakespeares King Lear är en av hans mer mänskliga tragedier: olyckan kommer här från tillfälligheternas spel och människornas dårskap och illvillighet, inte från en genial ränksmidares planer, en omöjlig situation eller onda makters inflytande – även om Gloucester utbrister att
As flies to wanton boys are we to the gods:
They kill us for their sport
så är [...]

Läs hela inlägget »

Den svartsjuke moren

En av Frans G Bengtssons bättre essäer är den om som beskriver hur en kulturellt helt obevandrad fotbollsreferent på en tidning i Chicago plötsligt får ta ordinarie teaterreferentens syssla. Som tur är pjäsen han får se Othello, och då Shakespeare som bekant redan i sin samtid hade en publik bestående av folk från de mest [...]

Läs hela inlägget »

Lag och rätt

Shakespeares Measure for Measure är en märklig komedi. Inte för det att den inte är speciellt rolig; sådant bekymrar inte Barden, och »komedi« betyder för honom egentligen bara att när man i slutet har behov av en präst så är det för giftermål istället för begravning. Nej, det märkliga är de att det är en [...]

Läs hela inlägget »

Very tragical mirth

Det är inte alla författare som vågar parodiera sig själva, men skall någon göra det så är det Shakespere, som i A Midsummer Night’s Dream faktiskt driver med sin tidigare Romeo and Juliet, i den komiska uppsättningen av Pyramus and Thisbe som avslutar pjäsen, inte bara i form av den allmänt förlöjligade handlingen utan även [...]

Läs hela inlägget »

Sympati för juden

Shakespeares The Merchant of Venice är tyvärr en mycket obehaglig pjäs; obehaglig på grund av den antisemitism som genomsyrar den – köpmannen Antonio som pjäsens namn syftar på, liksom alla andra gestalter, bleknar ju invid den samtidigt hämndlystne och patetiske Shylock, som lånat pengar till Antonio mot säkerhet i form av ett pund av hans kött, [...]

Läs hela inlägget »

Att sova, sova! Kanske också drömma?

Shakespeares A Midsummer Night’s Dream har i alla fall två saker gemensamma med drömmen: den är en blandning av de mest disparata teman, och dess handling är inte ordnad enligt de normala dramatiska mönstren. Den skulle troligen driva inskränkta franskklassicister till välförtjänt vansinne med sitt upphöjda förakt för handlingens enhet: inte mindre än tre olika [...]

Läs hela inlägget »

Galningar

Om jag någon gång skall sätta ihop en Läslista för F-teknolog så har jag två goda skäl att ta med Friedrich Dürrenmatts pjäs Die Physiker på listan. Den första torde vara för tyskkunniga personer uppenbart: den handlar om fysiker. Den andra är att det skulle nästintill garantera att ingen F-teknolog någonsin skulle klara att läsa [...]

Läs hela inlägget »

Ett Dockhem

Vissa skådespel skall man nog hellre läsa än se spelade. Jag har här tidigare beklagat att vi i svenskan i gymnasiet tvingades bese en lång och mycket tråkig inspelning av Ibsens Et Dukkehjem, och från det har jag nog inte riktigt hämtat mig förrän nu, då jag läst samma text. Möjligen var det skådespelarinsatserna som [...]

Läs hela inlägget »