Att verka i blindo

Det tycks som om Jane Austen när hon skrev Emma tröttnat på att skriva om väluppfostrade dygdemönster till hjältinnor: Emma Woodhouse skulle nästan passa som en avskyvärd kusin eller syster någonstans som på grund av sin högfärd och inbilskhet gör allt för att hindra det lyckliga slutet, och skulle som sådan ställa till med en [...]

Läs hela inlägget »

Den olycklige

För den som närmast tänker på Runebergs infama porträtt i Fänrik Ståls sägner är det en lätt chockartad upplevelse att läsa Christopher O’Regans skildring av Gustav IV Adolf i I stormens öga: långt ifrån att en halsstarrig galning som tror sig kunna påverka kriget med ryssen genom ett maskeradnummer (sådant hade fadern bättre hand med) [...]

Läs hela inlägget »

Farväl till vapnen

Huvudpersonen i Kevin Fratos Numera negerkung, Harley, har det inte lätt: Han har flytt från USA för att undvika sin inkallelseorden, och hamnat i ett i dubbel bemärkelse kallt Sverige, där ingen verkar bry sig. Det är kanske bättre än den rent negativa uppmärksamhet samhället skulle ägnat honom därhemma, men ändå. Han hamnar i en [...]

Läs hela inlägget »

Gammalt grummel

Friedrich Nietzsches Så talade Zarathustra är en av de där böckerna som precis kommer över tröskeln till att vara rumsrena:  nazistanstrykningen vill inte riktigt släppa. Det är nog lika bra det, för även om inte nazisterna tagit upp den och dess idéer om »övermänniskan« som en del av sitt tankegods så hade den ändå varit [...]

Läs hela inlägget »

Komik och gotik

Av Jane Austens romaner brukar Northanger Abbey anses som den minst lyckade: psykologin är oftast väl enkel, och även om humorn i drifterna med de gotiska romaner som hjältinnan Catherine Morland läser överlevt förvånansvärt väl, så är historien synnerligen okomplicerad: Catherine åker till Bath tillsammans med grannarna Mr och Mrs Allen, där hon träffar dels [...]

Läs hela inlägget »

Oäkta hustrur, oäkta barn

Kan man verkligen skriva en bok om frillor? Är inte bara »frilla« gammelsvenska för »mätress«, en älskarinna att roa sig med som kungar tar för att stå ut med sitt politiska gifte? Nej, hävdar Pia Gadd i Frillor, fruar och herrar – en okänd kvinnohistoria (»okänd« får man ta med lite salt: med tanke på [...]

Läs hela inlägget »

Sprit, kvinnor och cynism

På bokmässan såg jag en plansch med ett resultat från en omröstning om vilken anka som var roligast i Sverige. På tredje plats hade Kalle hamnat, på andra Anna, men klar etta var Arne, en misslyckad, cynisk, ständigt pank och kärlekskrank anka tecknad av Charlie Christensen som spenderar det mesta av tidens på Zekes bar [...]

Läs hela inlägget »

En nordisk fantasi

Stockholm, 1976. Thomas Robladh och hans vackra, litteraturstuderande flickvän Karin är på väg till en fest hos hans föräldrar, där stora delar av den litterära parnassen förväntas dyka upp, inberäknat Stefan Ullman, den författare Karin doktorerar på. Thomas, som hållit den senare detaljen hemlig, anar inte att det är upptakten till ett drama där hela [...]

Läs hela inlägget »

En adekvat inhemsk vokabulär?

Tegnér tyckte att svenskan var Ärans och hjältarnas språk. Det tycker inte riktigt Lars Melin, men han har ändå valt det som titel på sin bok, där han med liknande ironiska grepp försöker förmedla kunskaper om svenska, försvarar bruket av engelska låneord, berättar om den stora pronomensförskjutningen och familjariseringen under 1900-talet, och en hel del [...]

Läs hela inlägget »

Förintelseslaget

I början av 1706 var läget sannerligen inte ljust för de svenska trupperna i Polen: den sachsisk-polske härskaren August den starke och den ryske tsaren Peter den store hade bestämt sig för att förena sina trupper. Skulle de lyckas, skulle deras övertag vara sådant att Karl XII och hans karoliner knappast skulle kunna motstå dem [...]

Läs hela inlägget »