Torr och ihopskrumpen

David Toscanas Den sista läsaren är en mycket underlig bok. Den handlar om Lucio, bibliotekarie i den lilla mexikanska byn Icamole, och dennes son Remigio, som en dag hittar en död flicka i sin brunn, och eftersom Mexiko inte direkt är rättssäkerhetens stamort på jorden så frågar han först sin far vad han skall göra. [...]

Läs hela inlägget »

En bokhandlare berättar

Paris under mellankrigstiden var ett Mecka för engelskspråkiga författare: fransmännen tog lättare på det här med osedlighet och hade en liberalare inställning i tryckfrihetsfrågor samtidigt som francen gjorde det billigt att bo i staden. Därför kunde man vid förutom Notre Dame och Eiffeltorn gå på spaning efter författare som Joyce, Hemingway, Fitzgerald eller Pound. Ett [...]

Läs hela inlägget »

Kort

Jag hade nog väntat mig mer. Hemingway är ju trots allt ansedd som mycket skicklig på att berätta korta historier, så då borde väl The Complete short stories of Ernst Hemingway vara en sjujäkla bra bok? Tyvärr tyckte jag inte det: för det mesta var det bra och läsvärt, men andra tillfällen kändes det mest [...]

Läs hela inlägget »

Den vår de svage kalla höst

En gång i tiden kunde även historiker komma ifråga för Nobels litteraturpris. Selma Lagerlöf nominerade Johan Huizinga. När man läser Ur medeltidens höst går det att se varför; stilistiskt är det mycket lyckat, och det är inte konstigt att boken, trots att den har en del erkänt märkliga idéer, fortfarande läses. Detta gör att den [...]

Läs hela inlägget »

Flugor och samlare

På baksidan till Fredrik Sjöbergs Flugfällan skyltas med P C Jersilds omdöme: »Jag kommer närmast att tänka på Frans G Bengtssons Tankar i gröngräset«. En sådan provokation kan naturligtvis inte få passera. Alltså: inhandling och läsning, bedömning och recension.
Att klassificera boken är inte helt lätt: den uppvisar lika drag av essäsamling, introduktion till entomologi och [...]

Läs hela inlägget »

In i älvalandet

Eftersom premisserna och strukturen inte ändrats nämnvärt vore det möjligen bortkastad möda att skriva en ny recension av Justina Robsons Going under; kanske borde jag bara upprepa några omdömen från de tidigare böckerna i serien? Å andra sidan vore detta orättvist, eftersom de outgrundliga känsloreaktionerna är färre, magin börjar komma på rätsida, och man slipper [...]

Läs hela inlägget »

En romantikers tankar

Jag har, i en annan recension, sagt att det finns två huvudsakliga saker man kan få med sig ur en litterär essä: nya tankar om vad man redan läst, samt idéer om vad man borde läsa. Utöver detta finns ju läsandet för dess egen skull: vissa författare skulle kunna skriva om gammal gröt och få [...]

Läs hela inlägget »

Att verka i blindo

Det tycks som om Jane Austen när hon skrev Emma tröttnat på att skriva om väluppfostrade dygdemönster till hjältinnor: Emma Woodhouse skulle nästan passa som en avskyvärd kusin eller syster någonstans som på grund av sin högfärd och inbilskhet gör allt för att hindra det lyckliga slutet, och skulle som sådan ställa till med en [...]

Läs hela inlägget »

Den olycklige

För den som närmast tänker på Runebergs infama porträtt i Fänrik Ståls sägner är det en lätt chockartad upplevelse att läsa Christopher O’Regans skildring av Gustav IV Adolf i I stormens öga: långt ifrån att en halsstarrig galning som tror sig kunna påverka kriget med ryssen genom ett maskeradnummer (sådant hade fadern bättre hand med) [...]

Läs hela inlägget »

20 år idag

20 år sedan muren föll. jag borde väl skriva något långt och förklarande om pan-europeiska picknickar, DDR-ledningar, och Gorbatjov, men det får nog stå tillbaka för kanske den bästa sammanfattningen av hela skitprojektet de hjälptes åt att demolera som skapats:

Läs hela inlägget »