Den svartsjuke moren

En av Frans G Bengtssons bättre essäer är den om som beskriver hur en kulturellt helt obevandrad fotbollsreferent på en tidning i Chicago plötsligt får ta ordinarie teaterreferentens syssla. Som tur är pjäsen han får se Othello, och då Shakespeare som bekant redan i sin samtid hade en publik bestående av folk från de mest [...]

Läs hela inlägget »

Paranoia och kontrollbehov

När man läser framtidsskillnader finns det två sorters intressanta fel: för det första allt som inte hände; alla märkliga tekniska innovationer som aldrig blev av (borde vi inte vara i färd med att förbereda den där andra expeditionen med riktning Io vid det här laget?), för det andra allt det som verkligen hände: man tycks [...]

Läs hela inlägget »

Lag och rätt

Shakespeares Measure for Measure är en märklig komedi. Inte för det att den inte är speciellt rolig; sådant bekymrar inte Barden, och »komedi« betyder för honom egentligen bara att när man i slutet har behov av en präst så är det för giftermål istället för begravning. Nej, det märkliga är de att det är en [...]

Läs hela inlägget »

Reductio ad Hitlerium

Den som intresserar sig för svensk (för)historia och ger sig till att söka efter information på Internet får vara med om mycket; många av de som känner sig kallade att yttra sig i ämnet är av någon anledning sådana som tyckt det inte varit idé att läsa något publicerat efter kriget (eller kanske unionsupplösningen) och [...]

Läs hela inlägget »

Blåst

Yorkshire är ett landskap där arvet från vikingarnas invasioner fortfarande i viss mån lever kvar: en väg i York heter fortfarande Micklegate, där »Mickle« är samma ord som i Miklagård, alltså ›stor‹, och »gate« inte har med någon port att göra, dialekten bevarar en del skandinaviska låneord, och många ortnamn slutar fortfarande på »-by« eller [...]

Läs hela inlägget »

Manifest, del 2

Så kom så ett motmanifest: manifest för en olovlig litteratur. Det är lätt att känna större sympati för detta än det föregående, om inte annat så för att det inte verkar så småaktigt. Visst kan man ju tycka att det är illa om allt som säljer är deckare och berättelser om hur eländigt författaren haft [...]

Läs hela inlägget »

Man vill bli älskad

Av någon anledning tycks Hjalmar Söderbergs romaner locka senare tiders författare till återberättande. Den allvarsamma leken blev på sjuttiotalet Till Lydia, och på senare tid har Doktor Glas gett upphov till böcker ur både Pastor Gregorius och dennes hustru Helgas perspektiv. Och nu ser jag att även Kerstin Ekman skall behandla boken. Det jag jag [...]

Läs hela inlägget »

Very tragical mirth

Det är inte alla författare som vågar parodiera sig själva, men skall någon göra det så är det Shakespere, som i A Midsummer Night’s Dream faktiskt driver med sin tidigare Romeo and Juliet, i den komiska uppsättningen av Pyramus and Thisbe som avslutar pjäsen, inte bara i form av den allmänt förlöjligade handlingen utan även [...]

Läs hela inlägget »

Manifest

I gårdagens DN publicerades tydligen ett manifest för 10-talet av en grupp »unga« (alltså 35-45 år) författare jag aldrig hört talas om om hur de tänker skriva de närmsta tio åren. Egentligen förstår jag inte varför man riktigt skall bry sig, men att döma av innehållet så lär det bli ungefär som alltid när det [...]

Läs hela inlägget »

Sympati för juden

Shakespeares The Merchant of Venice är tyvärr en mycket obehaglig pjäs; obehaglig på grund av den antisemitism som genomsyrar den – köpmannen Antonio som pjäsens namn syftar på, liksom alla andra gestalter, bleknar ju invid den samtidigt hämndlystne och patetiske Shylock, som lånat pengar till Antonio mot säkerhet i form av ett pund av hans kött, [...]

Läs hela inlägget »