Encyklopedisten Bengtsson

Få av de som skickar in bidrag till ett uppslagsverk hyser väl något hopp om att dessa någonsin skall utges i särutgåva, vilket är en fullt naturlig acceptans med tanke på vilka krav på form och objektivitet som i allmänhet ställs av redaktörerna för sådana verk;  undantag gives väl nästan enbart för de illustra upplysningsmän [...]

Läs hela inlägget »

Lätt om symboler

Om man köper en bok med namnet Klassiska symboler, som dessutom har en typisk barockmålning med dödskallar och andra typer av memento mori, nog förväntar man väl sig att när man har läst den skall man kunna få ut lite mer av annat barockmåleri än det man kan gissa sig till? Så tycks inte Jan-Öjvind [...]

Läs hela inlägget »

Nedslag i historien

Herrar Stig Hadenius, Torbjörn Nilsson och Gunnar Åselius Guide till Sveriges historia låter sig kanske bäst karakteriseras som ett överförande av principerna i Galenskaparnas Man ska ha husvagn, från musikens och geografins område till bokens och historians: det är alltså fråga om
fem sidor Fårö och fem sidor Ratan,
fem sidor morahäxors pakt med Satan
(det är inte [...]

Läs hela inlägget »

Osmakligt

Idag är det Förintelsens minnesdag, och tidningarna har bland annat riktat sin uppmärksamhet mot på grund av stridigheterna i Gaza ett inställt fackeltåg i Luleå, vilket fått kyrkan att gå till Canossa och hålla manifestationen i alla fall, men det hela förtjänar att kommenteras ytterligare, då prästen där har tydligen kommit med ett av årets [...]

Läs hela inlägget »

Pennan och svärdet

Det torde inte vara någon hemlighet att jag har svårt att motstå Frans G Bengtssons prosa. När jag således i ett antikvariat hittade en textkritisk utgåva av Litteratörer och militärer kunde jag därför inte motstå frestelsen, trots att jag egentligen redan äger boken (dessutom försedd med Gunnar Brusewitz fina illustrationer), och trots att jag betraktar [...]

Läs hela inlägget »

Den gamla grekiskan

Den som vill skriva kulturhistoria kan svårligen undgå grekerna och grekiskan. I över 2000 år har de varit en måttstock mot vilken nästan alla andra har mätts, en källa till inspiration och ett intressant område i sig själva. Grekiskan står jämte latinet för en stor del av det språket inom olika specialiserade områden, främst inom [...]

Läs hela inlägget »

Upptäckaren och Tysklandskramaren

Mot slutet av artonhundratalet var världskartan nästan helt färdigkolorerad. Efter Stanleys, och andras, härjande i Afrika återstod egentligen bara tre områden: de båda polerna, där det okändas vita skulle bytas ut mot snöns, och Asiens inre. En av de – nej, den – som kom att fylla i mest av detta vita var Sven Hedin. [...]

Läs hela inlägget »

Det sanna

Vårt ordförråd kan för den som tar sig en närmare titt synas på ett sätt väldigt torftigt: samma utländska låneord förekommer ofta i ett flertal olika inlånade former, med de mest skilda betydelser. Ta det latinska »tabula«. Det förekommer i svenskan i form av tavla«, tävla«, taffel«, tabell«, tablå«, tablett« och tabloid«. »Ampull« är identiskt [...]

Läs hela inlägget »

Lagens bokstav

Maciej Zaremba har i DN kommit med en kommentar a propos grundlagsutresningen och det svenska lagspråket, närmare bestämt dess onödigt byråkratiska stil. Denna kontrasteras mot hur det ser ut i Finland, där man lyckats förvalta det gamla svenska lagspråket i än högre grad än här; visserligen finns även här vissa av Gustaf Cronhielms formuleringar kvar [...]

Läs hela inlägget »

En ond man

En sak bör troligen göras klar från början: Bengt Liljegrens Adolf Hitler är inte en bok om krig, eller politik, eller förintelsen. Det är en bok om en man som deltog i ett krig, gick in politiken, startade ett nytt krig, och gav order om att utplåna Europas judar. men också en man som var [...]

Läs hela inlägget »