Klockringning

Roms fall sätts normalt till år 476 efter Kristus, det år vandalerna intog den eviga staden. Vid det laget hade den dock närmast förvandlats till en provinsiell angelägenhet. Västrom hade tidigare styrts från andra städer, men den grekisk-latinska kulturens verkliga centrum låg långt österut, i Konstantinopel. Där kvarlevde det Östromerska riket, eller Bysans, i nära [...]

Läs hela inlägget »

Zombier i folkhemmet

Jon Ajvide Lindqvist har fått mycket bra kritik för sina böcker. Efter att ha läst Hanteringen av odöda är jag beredd att stämma in i prisandet. Samtidigt har de kategoriserats som »skräck«, och det förstår jag inte. Eller rättare sagt, för att kunna förstå det måste jag acceptera att »skräck« inte har något med huruvida [...]

Läs hela inlägget »

Sic transit gloria mundi

Ovanstående yttrades förr när en ny påve invigdes till ämbetet, som ett sorts memento mori. Det betyder ungefär »så förgår världens härlighet«. Den underliggande tesen i Göran Häggs Påvarna är dock den rakt motsatta: Påvedömet har visat sig vara en ovanligt stabil konstruktion, som har lyckats överleva det mesta på ett sätt som har få [...]

Läs hela inlägget »

Apokryfer

Det är ganska intressant att tänka på hur många av de uttlande som vi anser vara autentiska som inte är det. Sådana apokryfer faller generellt i tre grupper:

Saker som bara nästan sagts av den som tillskrivits dem
Saker som sagts av någon annan, någorlunda samtida person
Saker som hittats på i efterhand

Den första gruppen är förvisso den [...]

Läs hela inlägget »

Hemingway i Paris

Hur skall man beskriva Hemingways En fest för livet? Det är onekligen en självbiografi, där en gammal Hemingway går på spaning efter den enkla lycka som flytt. Fast för att vara en självbiografi så är det väldigt sällan man ser Hemingway, eller för den delen hustrun. Mycket handlar hur Hemingway vandrar runt i Paris, [...]

Läs hela inlägget »

Tröttsam historierevisionism

Jag har nu läst de första hundra sidorna av Ernst Brunners Carolus Rex. Jag ämnar inte läsa resterande 700.
Jag har svårt att se var de överord från diverse kulturrecensenter öst över detta verk och som således återfinns på omslaget kommer ifrån. Den bild som här uppmålats av kung Karl är nämligen så svart att man [...]

Läs hela inlägget »

Familjen är värst

Det är inte bara kung Lear som har problem med sina avkommor; kejsare och kungar tycks vara dömda till evinnerliga familjefejder. Få är de fall då bröder kunnat samsas och inte försöka dra till sig hela fadersarvet.
I Romarriket har vi Geta och Caracalla, där den senare dödade den förre. Konstantin den store, den förste kejsaren [...]

Läs hela inlägget »

Vädergudarnas gunst

Nu när våren äntligen verkar vara här på allvar är en bok som i mycket bygger på dåligt väder kanske inte den första lektyr man sträcker sig efter. Förvisso handlar Erik Durschmieds Vädrets makt inte bara om dåligt väder – ett av de bästa kapitlen handlar om hur en lucka med fint väder ändrade historien [...]

Läs hela inlägget »

Det som återstår när man eliminerat det fantastiska

Att folk försöker göra sig en hacka på gamla välkända figurer är välkänt. Att Adrian Conan Doyle – son till sir Arthur – tillsammans med John Dickson Carr således skrivit ihop några berättelser om sin fars mest kända skapelse, baserade på fall som nämnts i förbigående, och publicerat dem under namnet Sherlock Holmes bedrifter är [...]

Läs hela inlägget »

Ett skimmer

På baksidan till Leif Landens Gustaf III: en biografi står att läsa att »naturligtvis får vi även möta det gustavianska Kultursverige«.  Detta »även« har inte där att göra, för även om det förvisso är en biografi, så tycks den vara skriven med utgångspunkt i denna kulturkrets, som ägnats en hel del skrivarmöda medan andra delar [...]

Läs hela inlägget »